Paracyklar är till för personer med funktionsnedsättning och cyklisterna delas upp i handbike och tandem. En av dem som deltog var 27-årige Anders Bäckman, tävlande för arrangerande Sigtuna Märsta Arlanda CK. För ett år sedan körde han SMACK-tempot på en vanlig cykel. Två veckor senare var han med om en allvarlig olycka när han cyklade till jobbet på Östermalm i Stockholm. Skadorna på nacke och ryggmärg blev så omfattande att han blev totalförlamad från armhålorna och nedåt.
- I början kändes allt jättekonstigt. Jag försökte röra på mina ben och fötter, men med tiden har min funktionsnedsättning blivit allt mer självklar, säger Anders Bäckman.
Att han skulle fortsätta träna och tävla som paracyklist va rinte självklart.
- Först tyckte jag det skit med cykling, men cirka två och en halv månad efter olyckan provade jag för första gången en paracykel. Efter att mest ha suttit i rullstol var det en befrielse att komma ut och röra på sig i det fria, säger Anders Bäckman.
Armarna fungerar fortfarande okej, men hans fingerfunktion är så svag att han har krokar på handledarna som fixerar händerna på pedalerna. Växlar gör han med armbågen, bromsar genom att trampa baklänges. Skadan gör också att hans maxpuls, som tidigare var 190, aldrig kan bli högre än 120, vilket i sin tur innebär att han inte kan ta i allt vad han kan.
Dessutom fungerar inte kroppens temperaturreglering som den ska, då han inte kan svettas, vilket gör att kroppen inte kyls ner.
- Tar jag i för hårt blir jag helt utslagen, som en tillfällig feber, och behöver att någon omgående häller kallt vatten på mig, säger Anders Bäckman.
Det kan låta som en komplicerad tillvaro, men Anders tycker att paracykel passar honom väldigt bra.
-Jag kan hoppa ner själv i min paracykel och cykla iväg när som helst, utan någon som helst hjälp, säger han.
Handcyklingen är indelad i fyra klasser och Anders tävlar i den där deltagarna har stört funktionsnedsättning.
Han tränar minst en timme varje dag, både för attdet är kul, men framför allt för att det tar bort nervsmärtorna i ryggraden.
- Nedför kan jag komma upp i 50 kilometer i timmen, men det är otroligt kämpigt i uppförsbackarna trots att jag kan gå ner på väldigt lätta växlar, säger Anders Bäckman.
Efter att han kört klart SMACK-tempots 18 kilometer långa bana, med start och mål vid Odensala kyrka, var han ganska nöjd med sin första tävlingsinsats som paracyklist.
- Banan kändes tyngre än ifjol. I fortsättningen ska jag försöka hålla mig till hyggligt platta banor, säfger Anders Bäckman.