Tanken bakom resan var att leta och studera fossil som kan öka kunskapen om två av historiens mest dramatiska evolutionära förändringar. Den första skedde för cirka 370 miljoner år sedan, då vattenlevande ryggradsdjur, det vill säga fiskar, lämnade vattnet för att leva på land. Fiskarnas fenor hade omvandlats till fram- och bakben och bidrog till skapandet av de första landlevande ryggradsdjuren, så kallade tetrapoder. Den andra dramatiska förändringen skedde cirka 120 miljoner år senare, då tetrapoder återskapade sin fiskliknande kroppsform och återgick till ett liv i vatten.
– Frågan är var allt började och varför. Vad driver ett djur att gå upp ur vatten och vad motiverar ett djur att sedan återvända? Genom att undersöka fossiler på Grönland kan vi bättre förstå och kartlägga dessa evolutionära processer, säger Benjamin Kear, forskare på institutionen för geovetenskaper.
Det var första gången han deltog i en polarexpedition. Kollegan Henning Blom, från institutionen för organismbiologi, är däremot veteran. Det var fjärde gången han besökte "världens ände".
– Du drabbas av en slags polarsjuka. När jag kommer hem får jag en stark känsla av att jag måste tillbaka igen. Det är speciellt, exempelvis är avstånden på Grönland helt enorma. Det går inte att förstå fullt ut tills du faktiskt är där, säger Henning Blom.
Expeditionen har varit ett samarbete mellan Uppsala universitet, den statliga myndigheten Polarforskningssekretariatet och Vetenskapsrådet. Med på resan var ännu en forskare vid namn Grzegorz Niedzwiedzki samt en säkerhetsansvarig person från polarsekretariatet. Grönland har länge varit känt för sina väl bevarade stenlager, vilket trots den svåra framkomligheten har gjort det till ett attraktivt forskningsområde.
– På Grönland finns områden helt unika för att förstå evolutionen. Ur ett större perspektiv skapade övergångarna mellan vatten och land stora konsekvenser för den biologiska mångfalden, vilket påverkade det ekologiska systemet dramatiskt. Därför är de här tidsepokerna så intressanta, säger Henning Blom.
Benjamin Kear håller med, men poängterar samtidigt att det är mycket svårt att hitta exakt de fossiler man letar efter. Han kallar det "att leta en nål i en höstack".
Under expeditionen stötte de även på vissa problem. Under en vecka låg en tät dimma över landskapet, vilket gjorde att den helikopter som skulle förflytta dem från ett forskningsområde till ett annat, fick vänta.
– Sedan när vi väl hade åkt till det nya området drabbades vi av en två dagars snöstorm. Under 36 timmar låg vi i tälten och bara hoppades att de inte skulle flyga iväg med vinden, säger Henning Blom.
Benjamin Kear tillägger:
– Det har varit det hårdaste och mest fysiskt utmanande fältuppdraget jag har varit på. Att gå femton kilometer kan ta upp till två dagar beroende på landskapet. Sedan finns det alltid en djurfara, på Grönland finns både isbjörnar och myskoxar. Det blev lite Indiana Jones-känsla över det hela, vi fick bära gevär och uppleva den mer extrema sidan av forskningen.
Vilka fynd de två Uppsalaforskarna har gjort mer konkret är de än så länge förtegna om. Först ska resultaten analyseras och sammanställas.
– Vad vi kan säga är att vi är mycket nöjda med våra resultat och att vi har hittat mycket av det vi letade efter, säger Benjamin Kear.