I stället har man haft kolumner skrivna av någon av tidningens övriga medarbetare där frågor av betydelse för läsekretsen kommenterats. Också sådana texter ger en möjlighet att visa att tidningen har ett ärende och ett förhållningssätt till de frågor som angår dess läsare. Men inget sådant material ska alltså finnas kvar.
Den gemensamma tidningschefen, Thelma Kimsjö, också tidningschef för Vestmanlands Läns Tidning, bekräftar Medievärldens uppgifter och uttalar sig i nedlåtande ton om den mångårige medarbetare som skrivit kommenterande kolumner i Bärgslagsbladet. Själv tycks hon ha missat något väsentligt om en tidnings möjligheter att spela rollen som en självklar referenspunkt för alla som lever och verkar i utgivningsområdet.
En tidning som vill vara relevant måste både berätta vad som händer och ta ansvar för att nyheter och samhällsförhållanden kommenteras. Vanligen sker detta utifrån en ideologisk etikett (till exempel liberal eller socialdemokratisk) men det handlar inte om partipolitik utan om värderingar. Både en liberal och en socialdemokratisk tidning kan markera att den vill stå för jämställdhet, motstånd mot rasism, respekt för lokala opinioner i plan- eller miljöfrågor, bättre offentlig service eller något annat. Det räcker långt som ärende och hållning – men de fyra Bergslagstidningarna ska enligt de ”besked” Kimsjö säger sig ha fått – tydligen från ägarna – alltså inte ha någon hållning till någonting alls.
Vad gör nu dessa tidningar om det inträffar en lokal miljöskandal, korruption i den kommunala förvaltningen, övergrepp mot människor på grund av deras kön eller bakgrund eller något annat oroande i någon av de fyra städerna? Och hur ska man kunna ha dialog med läsarna om man inte står för något själv? En tidning som inte tar sitt ansvar för att nyheter, makthavare och missförhållanden kommenteras underminerar sin egen legitimitet som en viktig del av livet för de människor man vill nå.