Uppsalapolitikern Gunnar Hedberg (M) minns hur chockerande och omtumlande det var både då han fick veta att Olof Palme mördats och tiden efter.
– Man visste först inte om det rörde sig om en statskupp eller om en enskild galning. Det skapade en väldig osäkerhet och oro som naturligtvis smittade av sig på det dagliga arbetet inte bara Stadshuset, utan på samhället i stort.
Vid den tiden var Gunnar Hedberg kommunalråd i den borgerliga majoritet som då styrde Uppsala. Senare kom han att i två omgångar bli kommunstyrelsens ordförande.
Gunnar Hedberg konstaterar att vi på den tiden var "ett väldigt godtroget folk". Medborgare kunde gå in i Stadshuset eller riksdagen utan några säkerhetskontroller. Men med mordet på Olof Palme inleddes en ny betydligt mer sluten och misstänksam era som mynnat ut i omfattande säkerhetsrutiner i bland annat Uppsalas stadshus.
– Kanske har det blivit lite för slutet i dag. Och det startade, vill jag påstå, med Palmemordet. Hade man inte klarat upp mordet på Anna Lind hade det nog blivit ett trauma som ställt till oerhörda skador i samhällskroppen, säger han.
Att det är Stig Engström, den så kallade Skandiamannen, som mördade Olof Palme är inte Gunnar Hedberg alls övertygad om. Tvärtom: han tror på Lisbeth Palmes vittnesmål och utpekande av Christer Pettersson.
– Är man med om sådan händelse – att man vänder sig om och tittar en person i ansiktet, en person som håller i det vapen som just fällt ens man – då måste det ju etsa sig in som ingen annan händelse egentligen kan göra. Särskilt som många har vittnat om att Christer Petterssons blick glömmer man aldrig om man sett den.
Känner du ändå att vi kan lägga fallet bakom oss nu?
– Ja, eftersom både Christer Pettersson och Stig Engström är avlidna får väl aldrig veta sanningen, utan får acceptera den här upplösningen.