Vi möter Per Nohr på Credentia arena i Hallstavik. Solen skiner och våren är på god väg liksom speedwaysäsongen som drar i gång i maj.
Han berättar att han trivs med jobbet som marknadschef och uppdraget som ordförande i klubben samt livet som nykter alkoholist.
– Det känns att säsongen närmar sig. Det är en annan puls och tempo nu när allt ska hinna bli klart med funktionärer, sponsorer, förare och arena.
Men han konstaterar också:
– Hade inte en del saker inträffat tidigare i livet hade jag nog inte stått här i dag. Då hade saker i bästa fall rullat på i gamla hjulspår för mig hemma i Uppsala än i dag.
– Nu har jag det här jobbet och ett nytt liv här i Hallstavik. Jag föreläser även om alkoholism och vad som drabbat mig och så utbildar jag mig till drogterapeut.
Vi backar till år 2003. Då arbetade Per Nohr som marknadschef på företaget Gallerix som sålde inramade posters, tavlor, kort och ramar med mera.
– Jag var på väg till Borås med en kollega för att starta upp en ny butik när jag började må illa i bilen. Jag var tvungen att veva ner bilrutan och kräkas.
Resan liksom vistelsen i Borås blev jobbig.
– Jag mådde dåligt och hade ett enormt stresspåslag i kroppen. Jag kommer ihåg när jag skulle ut och springa. Då vågade jag inte springa längre bort än att jag såg mitt hotell hela tiden. Jag har förstått att jag drabbades av en panikångestattack.
Vet du vad som utlöste den?
– Troligen handlade det om arbetssituationen och att jag jobbade mycket och ganska hårt.
För att dämpa ångesten gick han till Systembolaget och köpte en flaska whisky som han snabbt svepte halva av.
Det var här Per Nohr gick från att ta något glas whisky och lite vin till maten på helgen till masskonsumtion av alkohol.
Han berättar att han hamnade i en spiral där han drack mycket i stort sett dagligen under tolv år.
– När det var som värst kunde jag gå till Systembolaget och ladda på med en dunk vin, en hel whisky och en Marinella för att ha till helgen. Det var inga fina grejer jag köpte, jag ville bara åt alkoholen och ruset och döva smärtan och begäret, säger han.
Hade du tankar på att försöka komma ur ditt beroende?
– Jag försökte, men det var nog aldrig riktigt seriöst. Nu har jag lärt mig i samband med den vård jag fick att man verkligen måste inse och vilja sluta dricka. Drickandet blev någon form av trygghet och en självmedicinering som jag där och då inte kände var konstig.
Under de år han var alkoholens fånge jobbade Per i stort sett hela tiden.
– En arbetsgivare tog chansen att sparka mig när jag blev intagen på torken för att bli kvitt mitt beroende. Det svider än i dag att de gjorde det, säger han.
Under flera år kunde han dock dölja sina problem bra för många i sin omgivning. År 2010 anställdes han som klubbchef i Sirius. Det här var i en tid då klubben påbörjat sin resa mot Sverigetoppen i fotboll.
Han fanns med kring både herr- och damlag vid hemma- och bortamatcher. Undertecknad mötte Per Nohr många gånger mellan 2010 och 2018 då han jobbade i Sirius.
Utåt märktes inte missbruksproblemen, men...
– Jag minns en dammatch i elitettan. Jag var nere på Studenternas klockan sex på morgonen och började fixa med arrangemanget. Ett par timmar senare hade jag ett sådant behov av alkohol att jag cyklade till Systembolaget, berättar han och fortsätter:
– Jag stod utanför systemet lite innan tio på lördagsmorgonen och skakade och undrade varför det stod så många som såg ut som alkisar där. Jag insåg inte då att jag kanske såg ut på samma sätt.
Han berättar om en annan gång när han drack en halv box med vin under match i skrymslena under Studenternas.
Alkoholberättelserna är många liksom den om att han tyckte att allt var så jävligt att han övervägde att ta sitt liv. Han hade även börjat förbereda ett brev.
Vändpunkten kom 2015.
Per hade då ringt Sirius och sagt att han var sjuk. Samtidigt försökte en av sönerna få tag i honom utan att lyckas. Det hela slutade med att sonen och ett par anställda i Sirius åkte hem till Per för att kolla vad som hänt.
– Blicken i min sons ögon när jag öppnade dörren var både rädsla och hat. Han har efteråt berättat att han trodde att jag hängt mig.
Det Per trodde stämde inte, omgivningen visste. De båda sönerna gav då också sin pappa ett ultimatum och krävde att han skulle ta tag i sina problem om de skulle kunna fortsätta att ha en relation.
– Då insåg jag allvaret och att jag verkligen ville bli kvitt mina problem. Man måste vilja själv annars går det inte att komma ur ett beroende. Jag jobbade på och ville verkligen ta mig ur detta. Jag har ätit antabus, gått på behandlingar samt fått stöttning från min omgivning.
Under 2018 lämnade han Sirius.
– Då hade jag varit nykter i några år och Sirius hade varit stöttande. Men indirekt var det alkoholen och konsekvenserna av drickandet som ställde till det med den diabetes jag fick som gjorde att jag slutade. Diabetesen gjorde att jag fick sår på stortån som inte läkte och gjorde att jag fick amputera den och sedan ytterligare två tår.
Från Sirius gick han vidare till Gamla Upsala SK.
– Våren 2019 förklarade min läkare att diabetesen var under kontroll. Det var ett underbart besked att få. Samtidigt sa en av mina söner, "Farsan det här kan bli ditt år".
Han lyssnade på sonen och den sommaren drog han till ett hus i Dalarna där han skrev ner sin historia på 44 sidor. Han gick även ut offentligt med den.
– Första föreläsningen var inför Gusks damlag. Det var tufft och många tårar. Det är fortfarande svårt att berätta om detta, som här i dag.
Boken "En brutalt ärlig historia" som han skrivit med Håkan Karlsson har varit ytterligare ett sätt att hantera problemen liksom en fotoutställning och utbildningen till drog- och alkoholterapeut.
Han förklarar att böcker, föreläsningar och utbildningar är ett sätt att bearbeta det han gått igenom.
Han berättar också att han inte kommer att överge idrotten samt att han vill vara med och bygga Rospiggarna till en ännu starkare elitklubb.
– Men jag vill även hjälpa andra att komma ur sina alkoholproblem. Jag fick ett mejl från en dotter som varit på en av mina föreläsningar med sin alkoholiserade pappa.
– Hon berättade att han efter föreläsningen fått en vilja att sluta dricka. För mig är det nog den största belöningen man kan få.