Tidiga fostervattenprov kan innebära ökad skaderisk
Klumpfot och höftfel förekommer oftare bland nyfödda vars mammor genomgått fostervattenprov än bland andra nyfödda barn. Ju tidigare under graviditeten provet tas, desto större är skaderisken.
—Resultaten stöder vår egen gällande rekommendation att fostervattenprover inte ska tas före den 15:e graviditetsveckan, säger doktor Maria Cederholm, läkare vi Akademiska sjukhusets kvinnoklinik och huvudansvarig för undersökningen.
Studien omfattar nära 76 000 kvinnor, alla minst 35 år gamla, som födde barn i Sverige någon gång under en sexårsperiod.
30 procent vanligare
En granskning av vilka barn som fötts med felställningar i leder, till exempel klumpfot eller så kallad höftluxation, visade att sådana skador var drygt 30 procent vanligare bland den tredjedel av barnen vars mammor genomgått fostervattenprov än bland barnen vars mammor inte gjort det.
Av 10 000 barn till mammor som inte genomgått fostervattenprov föddes 25 med klumpfot. Om mamman genomgått fostervattenprov steg andelen med klumpfot till 37 per 10 000 nyfödda.
Den ökade risk för felställningar i leder gällde framför allt för barn till kvinnor som genomgått fostervattenprov så tidigt som i den 12:e eller 13:e graviditetsveckan.
Oklart varför
—Varför vet vi inte, men en tänkbar förklaring skulle kunna vara att fostret lättare ådrar sig felställningar genom att det får mindre rörelsefrihet innanför fosterhinnorna sedan fostervatten sugits ut. Om provet tas tidigt försvinner förhållandevis mer fostervatten, säger Maria Cederholm.
Vid sidan av felställningar i leder ökade fostervattenprover också något risken för att det nyfödda barnet skulle ha störningar i andningen, till exempel lunginflammation.
—Inga av dessa riskökningar sågs bland nyfödda vars mammor genomgått moderkakeprov. Andelen kvinnor som genomgick moderkakeprov var dock för liten för att vi säkert ska kunna uttala oss om att den metoden är fri från sådana risker, säger Maria Cederholm.
Inga samband
När det gällde risken för att barnet skulle födas för tidigt, förekomsten av andra sorters missbildningar eller hur det nyfödda barnet i övrigt mådde fann forskarna däremot inga som helst samband mellan om mamman genomgått någon av de båda metoderna för fosterdiagnostik eller inte.
Fostervattenprovet påverkade inte heller risken för om barnet i värsta fall skulle dö i slutet av graviditeten eller under den närmaste tiden efter förlossningen.
—Det finns skäl att understryka att de allra flesta barn, oavsett om mamman lämnat fostervattenprov eller inte, föds utan några skador och efter helt normala förlossningar, säger Maria Cederholm.
Bättre metoder
Samtidigt framhåller hon att även förhållandevis små riskökningar, som den för felställningar om mamman genomgår fostervattenprov, kommer att leda till fler fall ju fler som utsätts för den.
—Därför är det också viktigt att utveckla bättre metoder än i dag för att hitta de kvinnor som kan ha nytta av fostervattenprover på grund av ökad risk för att barnet ska ha kromosomskador, säger Maria Cederholm.
Resultaten av den nya studien publiceras i det nya numret av facktidskriften British Journal of Obstetrics and Gyneacology.
Fakta
Diagnostik med hjälp av fostervattenprov eller moderkakeprov görs i första hand för att upptäcka om fostret har någon kromosomskada, till exempel Downs syndrom.
Kromosomskador är vanligare bland barn till litet äldre mödrar än bland barn till yngre mödrar. Därför är de flesta kvinnor som genomgår fostervatten- eller moderkakeprov under graviditeten i åldern 35 år och uppåt.
Även bland kvinnor i dessa åldrar förekommer kromosomskador dock bara hos en mindre del av fostren.
Fostervatten- och moderkakeprover tas med en speciell nål, som förs in genom bukväggen till livmodern. Efter fostervattenprover undersöks kromosomerna i celler som funnits i fostervattnet efter att ha lossnat från fostret. Efter moderkakeprover undersöks kromosomerna i celler från moderkakan. Cellerna i moderkakan har precis samma arvsmassa som fostrets celler.
Så jobbar vi med nyheter