Thailand - valet mellan paradis och äventyr

Södra Thailand, Ao Nang, 2008.

De branta öarna i vit kalksten sticker upp som svampar ur den klarblå Andamansjön. Tidvattnet rör sig sakta tillbaka mot horisonten och stranden blir några millimeter bredare för varje minut som går. Långsvansbåtarna som med ett genomträngande oljud drivs fram med hjälp av bilmotorer, är fulla av solbrända turister med urdruckna vattenflaskor i händer och strandväskor. De är på väg tillbaka till fastlandet från öarna i skärgården.

På huvudgatan intill stranden trängs mängder av småbutiker, alla med samma utbud. Saronger, solkräm och solhattar i strå. Turistorten Ao Nang är knytpunkten för de besökare som vill utforska provinsen Krabis utbud av undersköna skärgårdsöar i vykortsstil. På schemat bör inget annat än avslappning stå. Utanför supermarkets, apotek och kiosker stoltserar knallgula löpsedlar med de senaste nyheterna från Sverige. Ett solstinnt medelålders par rycker skrattande åt sig ett kopierat exemplar av gårdagens Expressen och vandrar vidare med varsin Magnum mandel i mungipan.
- Dina ögon är blå, du måste vara från Sverige va?
När frågan får ett jakande svar, skiner den thailändska mannen som når mig till bröstkorgen upp och förklarar att det både finns köttbullar med lingonsylt och kladdkaka på hans restaurang alldeles bakom hörnet. Jag blickar bort mot stället han pekar och hinner precis se en blekblond femåring stoppa in en hel köttbulle i munnen och kort därefter sätta i halsen till tonerna av systerns hysteriska skratt. Någon thailändsk mat finns inte på menyn, som förövrigt står utskriven på både svenska, tyska och engelska. Likt blandningen av språk som hörs på gatan.

Kvällstid erbjuder en promenad längs huvudgatan i Ao Nang, den enda gatan som egentligen används av turister, mest restauranger och skräddare. Äkta Armani! Äkta Gucci! Äkta kopior.
Ao Nang har klarat sig förhållandevis bra från den värsta öppna prostitutionen som framförallt härjar i Phuket och Pattaya. Dock existerar den och ordet barnvänlig är inte längre att tala om efter Bollibompatid.

Äta, sola, bada. Äta, sola, bada. Atmosfären i Ao Nang är avslappnad och kravlös. Bland strandfolket syns intet spår av den svenska stressen. Stranden i Ao Nang är dock ingen höjdpunkt. Vattnet är grumligt och försäljarna ihärdiga. På mornarna väljer jag istället dagsturer till turisttäta, men vackra öar och stränder som Ko Poda och Ao Raily. Det går allt som oftast att hitta en plats inte alltför nära någon annans handduk. Men på de flesta av öarna i Ao Nangs skärgård finns inga övernattningsmöjligheter. Hotellen har i stället förvisats till huvudorten på fastlandet och strändernas vattenbryn är stundtals fulla av utflyktsbåtar som solbadandes på rygg förstör utsikten mot havet mellan de sandiga fötterna.

Norra Thailand, Chiang Mai, 2008.
Vi känner inte varandra. Vi kommer från åtta olika platser i världen och det enda vi just nu har gemensamt är att vi sitter på samma lastbilsflak. Exakt vart vi är på väg är det ingen som vet. Djungeln är vår destination. Den blonda kvinnan mittemot mig drar fram en genomskinlig vattenslang ur ryggsäcken och stoppar den i munnen. Noggrant drar hon hårt åt snörena på de vattentäta vandringskängorna i brunt skinn och tittar lite snett på kvinnan bredvid som för dagen klätt sig i kortkort kjol och flipflops. Båda ska vandra i djungeln som omger en av Thailands största städer, Chiang Mai, i fyra dagar. Staden ligger en timmes flygresa, 70 mil norr om ett smogtätt Bangkok och är mest känd för sina vitkålsodlingar och sitt välrenommerade universitet. Men de turister som söker sig till Chiang Mai gör det av en enda anledning. Äventyr. Så någon fråga om soldränkta stränder är det alltså inte alls fråga om. Tvärtom.
- Jag vill aktivera mig på semestern och jag känner en frihet i att vandra utan att behöva tänka speciellt mycket, säger den 25-årige ekonomistudenten John Yang från Kalifornien.
- Dessutom är det otroligt vackert. Men, min flickvän vill sola och bada så efter de här dagarna tar vi flyget till Bangkok och sedan buss till stränderna i söder, tillägger han med ett snett leende.

Chiang Mais gator är fulla av resebyråer som hungrar efter äventyrslystna turister som själva kan kombinera sin trekking. Ofta ingår elefantridning, bambuflottfärd och forsränning, förutom själva vandringen. Antalet dagar väljer man själv. Resebyråerna erbjuder trekkingutflykter för mellan 80 och 300 kronor per dag där övernattning i bambuhydda och mat ingår. Resehandböckernas författare varnar dock för tveksamma kvaliteter på utflykterna, vilket alltför billiga priser kan indikera.

Vi åker längs krokiga vägar. Asfalt. Grus. Betong. Skumpigt men trivsamt. Utsikten är slående då bondelandskapet i bruna toner blandas med grönskande djungelklädda berg och prydliga vitkålsfält. En dryg timme senare stannar lastbilen och vi är framme. Mr M, som vår guide kallar sig, hoppar ut ur förarsätet och berättar att han ska ta oss till den första stambyn.
Stigarna är stundtals branta, stundtals leriga och hala. Stundtals inte alls existerande. Men vandringen går i långsamt tempo till bakgrundsmusik signerad otalet syrsor och fåglar.
En sträcka färdas vi på elefantrygg. En annan på bambuflotte. Sex timmar senare är vi framme i den första byn där ett par rediga bambuhyddor ska bli vår bostad för natten.
- Jag är helt slut. Mina vrister värker och får jag inte mat snart veta jag inte vad jag gör, säger Jasmina Drole från Serbien och borstar av fötterna som blivit leriga i flipflopsen.

I byn bor tre familjer från folkstammen Lahu. Kvinnorna tar emot kryddor och grönsaker från Mr Ms ryggsäck och börjar genast laga mat, thailändsk soppa, i stora lerkärl. Currydoften sprider sig med ångan ut över bergskanten och männen slår sig ned vid lägerelden intill. Mörkret kommer snabbt. Och mat har aldrig smakat bättre.
Golvet i vår bambuhydda fungerar tyvärr också som tak åt frigående grisar, hundar och katter. Framåt morgontimmarna, även som hönsgård. Någon utsövande friluftssemester är alltså inte att tänka på.
- I dag kommer det att bli en brantare vandring, och det ska regna, vilket betyder att det blir väldigt halt, säger Mr M morgonen efter.
Han har rätt. De följande dagarna blir regniga. Och hala. De röda sandstigarna har blivit till lervälling och att hålla sig upprätt är omöjligt. En av de sista sträckorna forsränner vi fram genom oberäkneliga vågor och mellan till synes osynliga stenar.
Den fjärde, och sista dagens eftermiddag sitter vi åtta personer återigen på samma lastbilsflak. Vi kommer fortfarande från helt olika håll i världen. Men vi känner varandra, fyra dagar i regnig djungel har gjort sitt. Och vi har vår djungeltrekking gemensamt. Skillnaden är att vi nu vet vart vi ska - närmsta hotellrum, tack!