Det skulle handla om grävjournalistik. Planerad, fördjupad, tidskrävande journalistik, eget agendasättande långt ifrån den vanliga nyhetsströmmen. Över sexhundra journalister från tolv olika länder samlade på UKK i Uppsala på fredagseftermiddagen.
Det slutade med raka motsatsen.
När larmet om terrordådet på Drottninggatan i Stockholm kom kastade sig reportrar och redaktörer i taxibilar och på tåg för att försöka ta sig hem till sina redaktioner. De som blev kvar gjorde som alla andra svenskar, försökte förstå framför tv-skärmar och mobiltelefoner. Pratade med sina nära och kära, men också med människor man inte känner.
New York Times-journalisten Susanne Craig stod för ett av USA:s största avslöjanden om Donald Trump under förra året, men framför henne i UKK:s stora sal gapade platserna tomma. Nu gällde det Sverige, här och nu. Eftermiddagen, natten och resten av helgen blev en nyhetsflod där terrorns verkningar rapporterades, reddes ut och följdes upp.
Katastrofer har olika skeden. Den första tycks både allmänhet, samhälle och medier ha klarat bra. Övervägande förnuft och sans, när känslorna egentligen skriker om rakt motsatta saker.
Som någon sa: Även vi har lärt oss att hantera ondska.
Organisation, kommunikation, snabba insatser och saklig rapportering. Kramar, hjälpsamhet och relativt lugn där panik och kaos hade kunnat råda. Blommor och värdighet i stället för hat och uppiskad stämning. Terrorn gick till dödlig attack, men förlorade mot det demokratiska samhället.
Det fruktansvärda dådet var förödande för alla som drabbades. Men det begränsades till Drottninggatan. Det var som att Sverige redan från början bestämde sig för att klara detta.
Om inget nytt inträffar går vi in i nästa fas. Erfarenheten från andra terrordrabbade europeiska storstäder visar att den bjuder helt nya utmaningar. Värme och medkännande ersätts efterhand av hårdhet och misstro. Öppenhet och tillit kringskärs, på bekostnad av integritet och förtroende. Det som byggt vårt öppna demokratiska samhälle ifrågasätts, extrempolitiska yttringar gynnas. Tonläget skruvas upp.
Några snabba svar kommer inte att finnas. För oss medier gäller att fortsätta med saklighet, analys och källkritik. I lägen när tillvaron skakas i sina grundvalar är seriösa medier viktiga samhällsinstitutioner.
Död och förintelse är endast terrorns verktyg. Dess främsta syfte är att sprida skräck och förödelse. Upprätthållande av lag och ordning är väsentligt, men avgörande för vårt samhälle är tålamod, tillit och medmänsklighet.
Nu ska det avgöras hur Sverige egentligen klarade av attacken. Det kommer att ta tid, låt oss fortsätta behålla lugnet.