Tämnarens vattenråd har de senaste åren inbjudit till flera offentliga möten i orterna runt Tämnaren och på lördagen hade turen kommit till Nolmyra, beläget mellan Harbo och Björklinge.
– Vi behöver få med oss bofasta och landägare runt sjön och i de angränsande vattendragen. Gör vi inget finns snart bara ett litet träsk kvar och ovärderliga naturvärden raderas ut, sade vattenrådets ordförande Kiell Tofters strax innan mötet drog igång.
Under ledning av SLU-forskarna Hans-Peter Hansen och Pär Haglind diskuterade deltagarna på mötet, som uppgick till ett 20-tal, både Tämnarens nuvarande status och idéer och förslag för att få sjön att överleva. Ett av problemen som togs upp var den ojämna vattennivån.
– Översvämningar har både förstört höskördar och betytt att vi periodvis fått flytta hästar till andra beteshagar. Den vattendom som finns behöver ändras för att bättre stämma överens med nuvarande förutsättningar, menade hästuppfödaren Carina Wiidh från Nolmyra.
Pontus Elvingsson från Ängsholmen efterfrågade både en bättre samordning hos de olika regleringsställena, från Hallsjön i Huddunge till Tämnaråns utlopp i Karlholm, och ett bättre underhåll av befintliga krondiken.
– Med hjälp av moderna väderprognoser måste det gå att ha koll på vattennivåerna, menade han.
På mötet poppade flera konkreta förslag upp med syfte att öka intresset för Tämnaren. Ett av de mer visionära var att utveckla Tämnaren till en turistsjö liknande Hornborgasjön.
– Förutsättningarna finns absolut, området är naturskönt och fågellivet rikt, men det krävs naturligtvis stora satsningar från början i så fall, menade Pontus Elvingsson.
Muddring och rensning av sjön efterfrågades naturligtvis liksom att skapa flera tillfartsvägar, anlägga vandringsleder och att förbättra skyltningen.
– Och tänk om vi kunde få till några badvikar, det är verkligen något som efterfrågas, menade Birgitta Olsson från Öndbo.
Gunnar Wiklander från Vreta efterfrågade större perspektiv och blev lite djup när han utvecklade resonemanget.
– Jag tror att vi måste komma till insikten att alla som bor längs ett vattendrag äger allt vattnet tillsammans, och att också tillsammans ta ansvar både för de positiva och negativa följderna. Nu gäller det att rädda sjön, sade Gunnar Wiklander som har lite speciella känslor för just Tämnaren.
– Kanske beror det på att jag gifte mig nere vid Tämnarens strand en sommardag 1984, säger han med ett leende.