Talar om vägen ut ur utbrändheten

KULTUR. Hjärndelen hippocampus, som ansvarar för viktiga mentala funktioner, minskar vid utbrändhet enligt hjärnforskning, berättar barnpsykiatern Anna Åhman. Det bidrar till att man får dåligt minne, minskad förmåga att hålla fast vid planering och svårt att fokusera på uppgifter. Den 29 september är hon i Märsta och talar bland annat om terapeutiskt skrivande.
Rättad 100927

Uppsala2014-02-18 16:56

En konsekvens av att hippocampus minskar är att man får sämre omdöme därför att verkligheten blir fragmentarisk. Man sover dåligt, får hjärtbesvär, högt blodtryck och får ont i olika delar av kroppen: nacke, huvud, mage samt andra organ. Man upplever också en känslomässig berg-och-dalbana, enligt Anna Åhman, som själv drabbades av utbrändhet eller utmattningsdepression, under flera år.
– Utbrändhet känns som ett urladdat bilbatteri. Det är ett tillstånd av total energilöshet. Det är obehagligt, och jag vill aldrig komma tillbaka till det, säger Anna Åhman.

Sedan hon har lyckats ta sig ur tillståndet pratar hon öppet om utbrändhet. Hon håller föreläsningar till exempel. För två år sen var hon i Märsta för att hålla ett föredrag om det. Den 29 september (rättad uppgift) är hon åter i trakten, men denna gång för att bland annat prata om terapeutiskt skrivande – en övning som har hjälpt henne ur utbrändhet samt skapat skrivarglädje hos henne.
Anna Åhman kallar det för gryningsskrivande. Hon sitter 45 minuter i sitt arbetsrum klockan sju varje morgon, alldeles ostört, och bara skriver om att vara här och nu.
– Jag skriver att jag ser på vimpeln, eller hur vinden blåser. Att skriva på det sätter hjälper till att öppna skrivkanalen. Då börjar jag dansa med ord.

Att skriva om här och nu har också hjälpt henne att leva i nuet. Att förstärka sina sinnen. Att få tag i verklighet och inte låta känslor och kognitivt kaos styra, och därmed inte låta utbrändheten ta plats.
– Många saker som vi ser som problem, blir inte lika stora problem om vi bara lever här och nu. Det är som med mardrömmar. Man vaknar och mår dåligt av dem, men om man tänker här och nu så existerar inte den mardrömmen, säger Anna Åhman.

Vägen till utbrändhet är en lång process och det finns flera faktorer: påfrestningar i yrkeslivet och familjelivet, orimliga förväntningar och motstridiga krav. Kvinnor drabbas oftare än män.
– Kvinnor som blir utbrända försöker alltid att räcka till, ställer upp på andras behov men ser inte på sina egna behov. Kvinnor som blir utbrända vill ofta vara duktiga och snälla flickor. Innan jag blev utbränd hade jag en bild av att jag var odödlig i min yrkesroll. Och när utbrändheten kom så kändes det som en fullständig överhettning och sen kollaps. Det är riktigt obehagligt. Man bör undvika att komma till den sitsen, säger Anna Åhman.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om