Det är söndag eftermiddag och jag och barnen är på väg för att köpa sushi. Det är den enda maten som de båda slukar som två katter på morotsdiet även när förkylningar, magåkommor och feber "highfivar" varandra på vägen in och ut ur vårt hus. "Din tur att ta över, kör hårt mannen! Knäck dem nu!".
Mini sitter i vagnen, Maxi står på ståbrädan. Vagnen drar åt höger, jag drar åt vänster. Skitvagn tänker jag samtidigt som Maxi säger:
– Mamma, har du varit i Tyskland?
– Ja, jag och pappa var där tillsammans.
– Var nånstans var jag då?
Ajajaj. Jag börjar förstå vartåt det här barkar och jag känner mig helt oförberedd på att svara på frågor om fortplantning. Snabb överläggning. Vad är en lagom nivå för en fyraåring? Ska jag ta det från början, förklara allt om blommor och bin? Är det inte lite väl tidigt? Ska jag ta fegvarianten "Fråga pappa om det där sen"? Tänk vad glad han ska bli. Jag försöker med mellanfegisspåret.
– Eeeh, det var innan du fanns. Man kan säga att du var uppe i himlen.
– Var jag uppe i luften? Flög jag ned till din mage?
– Nja, inte riktigt.
– Men hur kom jag in där då?
Långt där framme ser jag min räddning. Min chans att avstyra det här samtalet och vinna tid till att fundera ut svar som inte får mig att förvandlas till en tomat.
– Titta, ser ni Lennakatten!
Jag har aldrig varit mer intresserad av det där gamla tåget än just idag. Vi stannar till vid vägkanten, barnen tittar gapande på loket med alla vagnar som ångar förbi. Lokföraren vinkar till oss, jag är den enda som vinkar tillbaka.
Vi rullar vidare bort mot sushirestaurangen och jag tänker att jag klarade mig den här gången. Diskussionen är över.
– Men MAMMA, hur kom jag in i din mage?
Nejnejnej! Hur hamnade vi här egentligen? Jag måste ha varit sjuk när de gick i genom det här på föräldrakursen 2008. För det kan väl inte vara så att i samma stund man själv får barn så faller sig den här typen av frågeställningar bara så naturligt? Jag tar sats. Säger:
– Alltså, du var som ett frö som låg i mammas mage.
Jag håller andan. Maxi är tyst. Han tänker väl över logiken i fröhistorien och kommer antagligen snart med en följdfråga.
– Mamma, hur gör man ett tåg?
Jag andas ut. Tänker att det inte kan finnas något enklare än att förklara de olika leden i tågtillverkning.
– Jo, först tar man tar en ...
Åsa Johansson är tvåbarnsmamma, administrativ assistent och drömmer om att bli författare.