Tackar tourette för sin drivkraft
Vadå Tourette? Du svär ju inte ens. Det har Eric Donell från Uppsala ofta fått höra. När han i 30-årsåldern insåg att han hade Tourettes syndrom förstod han plötsligt sitt beteende och livet förändrades dramatiskt - till det bättre.
Foto: Rolf Hamilton
Kaffe fram och mobiltelefonen av - ser det ut som i alla fall.
Han ger mig fullt fokus när vi sätter oss vid ett bord under en av de två kristallkronorna på kontoret.
Nej, om han fick välja skulle han inte vilja byta bort tourette ur sitt liv. I stället tackar han tourette för sin drivkraft, en tillgång han märkt att andra med syndromet också har.
- Jag har en inneboende energi, vill alltid prova på nya saker och har lätt att ryckas med. Men så klart kan det vara på gott och ont. Somliga blir rastlösa av energin. Den kan också kanalisera sig som destruktivitet, om den går oupptäckt, säger han.
Inte förrän Eric Donell var 28 år insåg han att han hade Tourettes syndrom. Innan dess hade han varit hos läkare, psykologer, kuratorer och psykiater men ingen hade kunnat ge någon rimlig förklaring till hans lite ovanliga beteende som under uppväxten gjorde att han ständigt kände sig utanför.
- Om man uppför sig som om man vore lite tokig får man ständigt frågan: Vad håller du på med? berättar Eric Donell, som ofta drog sig undan kamraterna, han visste ju inte vad han skulle svara.
Numera vet han det och att han inte var tokig.
En komplikation med tourettes är att många även har adhd och/eller ocd, som är tvångstankar, och Eric Donell hade båda.
I skolan tog han på sig rollen som clown och la alltid ner mycket energi på att dölja sina tics och läten som han gjorde med munnen.
På lektionerna satt han och sjöng som kamouflage. Inget skolk men han kom ofta för sent. Lärarna märkte att han var intresserad men inte kunde koncentrera sig på skoluppgifterna. Han kunde inte sitta still.
Ibland kunde han vakna på morgonen och hoppas att ticsen skulle vara borta. Men det var de inte.
Han frågar artigt om han pratar för snabbt och säger att det är typiskt tourettiskt. Och det är mera typiskt än att säga fula ord. Det är ovanligt men ändå det som många förknippar med syndromet.
Eric Donell säger inte fula ord och han gissar att det var en av anledningarna till att ingen förstod att han hade tourette. Trots att mellan 100 000 och 250 000 svenskar har det, är fortfarande okunskapen om syndromet stor i Sverige.
- Kunskap gör skillnad och vi ligger långt efter USA. Och tourette är ju ingen nyhet precis, det är känt sedan 1800-talet, säger han som gjort det till en av sina livsuppgifter att informera om syndromet.
Under två års tid har han anordnat föreläsningar för personer som själv har NPF, neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.
Nu har han utvecklat dem till den självbiografiska föreställningen Jag vill vara normal eller Tourette sätter sprätt som är en blandning av sketcher, film, stå-upp och föreläsning. Den riktar sig till dem som i sitt yrke möter personer med Tourettes syndrom, adhd och ocd, och handlar mycket om utanförskapet han själv upplevt på grund av sitt beteende.
- Men man blir expert på att dölja sina tics, ryckningar och harklingar eller vad det nu kan vara, säger Eric Donell.
Jag undrar varför han inte har tics.
- Jo, säger han. Fast du kanske inte har märkt det. Men under tiden vi pratat har jag lagt dem i foten och suttit och skakat på den under bordet. Det är ett annat sätt att få ut spänningarna.
Han kan alltså kontrollera ticsen ett tag även om det är rätt jobbigt. Fast de minskade markant när han blev vuxen. Och när han står på scen inför en publik är de helt borta.
Det var ett tv-program som gjorde att Eric Donell började förstå sig själv. Det handlade om en man med Tourettes syndrom och även om han inte kände igen sig till fullo blev han sig berörd och började leta på nätet efter information. Då insåg han att han hade syndromet.
-Det gjorde enorm skillnad. Mitt liv förändrades från natt till dag. Då kunde jag svara på frågan: Vad håller du på med? och jag blev plötsligt social. Toksocial. En gång gick jag på två middagar samtidigt, säger han och skrattar åt minnet.
Sedan gymnasiet har han haft ett 30-tal olika arbeten som han gillat. I årskurs åtta hade han fyra stycken. I dag jobbar han avsevärt mer än 40 timmar i veckan, dels på sin mäklarfirma, då heter han Erik Åkerblom, dels med sin föreställning. Det är verkligen ett bra liv, tycker han, som menar att ett visst mått av kaxighet tagit honom igenom motgångarna.
Så jobbar vi med nyheter