Lars Ferngren
Gör: Pensionär som har jobbat som parkeringsvakt samtliga 21 år som finalen har spelats i Uppsala.
Om finalen: Jag är en bandyfantast som aldrig har sett en hel final. Jag har fullt upp med att peka ut riktningar åt bilar och flytta på felparkerade fordon. Men man kan ju alltid se repris på tv efteråt.
Om finalen kommer tillbaka: Förhoppningsvis. Jag hoppas ju inte att det ska gå dåligt för dem i Stockholm, men det vore ju kul om finalen kom tillbaka. Det känns lite vemodigt att det är sista gången här, men nu kan jag ju i alla fall titta på finalen för första gången.
Om parkeringsjobbet: Jag minns inte vilket år det var, men rekordet är 1 300 bilar. Men vi är 42 personer som jobbar med det här, så det brukar gå bra.
Michael Karlsson
Gör: Busschaufför och mekaniker, som kör glada åskådare till Studenternas
Antal finaler: Tre stycken med stor uppdrag, men fler om man räknar med mindre körningar.
Om finalen: Bandyfinalen har alltid inneburit en del jobb, men de senaste åren har vi haft fullt upp med körningar från bandyfukosten på UKK ner till studenterna. Folk har ju redan börjat om man säger så och det brukar vara glatt och bra stämning.
Bästa minne: Svårt att välja något, men man brukar känna igen en hel del folk och det är mycket prat och skämt under bandyfinalsdagen, så det är nog bara bra minnen.
Tittar själv: Om jag hinner.
Fredrik Hellkvist
(Tidigare Nilsmark)
Gör: VD för golftävlingen Nordea Masters och har jobbat som konferencier, speaker och reporter på bandyfinalen. Har gjort 4 finaler som programledare på SVT och 6 finaler som speaker.
Om finalen: Ett av de coolaste idrottsevenemang vi har i Sverige. Till skillnad från sporter med 14 finaler, är det bara en match som avgör allt. Det är läckert.
Angående finalflytten: Så har Uppsala gjort det jättebra, men det kanske kan vara dags att finalen får utvecklas någon annanstans.
Bästa minne: Mitt konstigaste bandyminne var när jag var reporter på world cup-finalen och under uppvärmningen var det en ryss som sköt en boll rakt i bakhuvudet på mig så att jag säckade ihop mitt i direktsändningen. Från sm-finalen är det när Hammarby äntligen lyckade vinna 2010, efter att ha lidit med dem i många år.
Håkan Lundh
Gör: Sportjournalist på UNT.
Om finalen: Jag har ingenting emot bandyfinalen. Det är ett roligt spektakel. Men pratar vi jobbmässigt föredrar jag en kvartsfinal med Sirius .
Om att jobba på finalen: Det är ju fler som ”slåss om” att få prata med spelarna jämfört med en match med Sirius. De senaste åren har jag dock fått skriva krönikor och sluppit trängas för intervjuer. I krönikorna utgår man ju bara ifrån sina egna åsikter.
Bästa finalminne: Allt bara flyter ihop, vet inte ens hur många jag sett på plats eller på tv. Men jag vill minnas att Hammarby mötte Edsbyn i en spännande final för några år sen som slutade 6-7.
Om flytten av bandyfinalen: För mig kvittar det var den spelas, men jag tror att det blir en förlust för bandyn. Samtidigt kan jag förstå att förbundet vill ha finalen i huvudstaden, så det blir nog inget mer Uppsala.
Annika Andersson
Gör: Egen företagare som jobbar i den stora kiosken på Studenternas under finaldagarna.
Om finalen: Jag har aldrig sett en enda bandymatch och halkade in på det här genom fotbollsföreningen. Där jag står ser man bara en del av publiken, så man får gissa vad det står genom att titta på deras ansiktsuttryck.
I kiosken: Är det skönt när det är dåligt väder. Att jobba med finalen är fantastiskt roligt. Ibland är det något litet bråk, men överlag är det jätteskojigt.
Bästa finalminne: Hela helgen är ett roligt event, och det är framför allt alla möten med alla glada människor. Det är en väldigt varierad publik och man får träffa alla möjliga slags människor.
Andreas Eskhult
Gör: Bandystjärna i Sirius som har spelat 6 SM-finaler på Studan med forna laget Hammarby.
Om finalen: Det är Uppsalas Super Bowl. Det byggs upp en otrolig förväntan och anspänning från det att man blivit finalklar tills det är dags.
Bästa finalminne: Jag har ju lyckats spela 6 finaler utan att vinna, så jag har inga bra minnen. Finalen känns snarare som en förbannelse för mig, med många osannolika vändningar i slutminuterna. Jag blev matchens lirare en gång, så det skulle väl vara det.
Om bandyfinalen kommer tillbaka: Det tror jag absolut att den kan göra. Det hänger på hur väl de lyckas skapa en bra stämning kring finalen i Stockholm. Första året blir viktigt för dem.
Evelina Skagerlind
Gör: Projektledare på Bandygalan och Bandyfrukosten på Uppsala Konsert & Kongress och Banketten på slottet.
Om bandyfesten: Trots att jag jobbar med Bandyfinalen från september för tredje året i rad, har jag aldrig sett herrfinalen. Det som definierar en folkfest är ju när hela stan sluter upp oavsett hur stort bandyintresse man har.
Om finalen: I år hinner jag inte ens ner till arenan. Jag är dessutom en av dem som jobbar längst på kvällen, så jag är lite lurad. Jag missar både matcherna och festerna.
Bästa finalminne: Första gången jag såg bandy i över huvud taget var damfinalen 2010. Det var strålande väder, och jag stod och njöt i solen i bara skinnjacka. Det är ett fint minne.
Andreas Hjort
Gör: Jobbar som kock på Flustret.
Antal finaler: Om man jobbar på restaurang i Uppsala påverkas man av bandyfinalen vart man än är. Jag har jobbat i kök i 24 år och cirka 18 av dem har varit i Uppsala så jag får väl säga att jag har jobbat 18 finaler, utan att veta helt säkert.
Om finalen: Bandyfinalen och Valborg är Uppsalas självklara folkfester. Att stå och vända ägg och steka pytt är kanske inte den roligaste matlagningen, men samtidigt är det roligast när det är mycket att göra och stämningen är hög.
Gör sig herrfinalen bäst på lördag eller söndag: Om jag skulle vara på herrfinalen som åskådare hade jag föredragit lördagen, men inte ur krögarsynpunkt. Lördagar är full fart ändå och bandyfrukosten på söndagen blir en ren bonusdag.
Sara Arvidsson
Gör: Pluggar Ekonomi, och värnar om traditionen att studenter, iförda högtidskläder, åker in på isen innan herrfinalen och släpper upp ballonger.
Antal finaler: Västgöta nation lottar bland de studenter som anmält sig och jag har varit med en gång.
Relation till finalen: Jag gick med i Västgöta nation när jag började plugga i Uppsala. Av tradition har de ansvar för att ordna studenter till ballongcermonin vid bandyfinalen. Jag var med på finalen 2009 och det är väl min enda relation till bandy.
Skridskokunskaper: Hel grejen med den här traditionen är ju att studenterna ska komma och trilla. Jag åkte någon gång när jag var liten, men trots bristande kunskaper lyckades jag hålla mig på benen.
Om Finalen: Att åka in där på isen inför så mycket folk är en otrolig känsla och är bland det fräckaste jag gjort.
Annica Pettersson
Gör: Sjuksköterska på Ambulansen i Uppsala, som får lite extra att göra under bandyfinalshelgen.
Om finalen: I år är första gången jag är placerad på Studenternas, men jag har ju en arbetsmässig relation till finalen. När det kommer mycket folk till stan så blir det ju ofta mer olyckor och extra mycket för oss att göra. Men nästan alla är glada och trevliga. Även om det innebär en del jobb tycker jag att det är synd för Uppsala att det är sista gången.
Bästa finalminne: Mitt bandyintresse är inte så stort och jag har inget specifikt finalminne, men det är mycket roliga möten med glada människor.
Vanligaste skadan: Det kan ju vara allt möjligt, men det är mest små skador eller frakturer på grund av att folk har halkat. Antingen för att det är lite halt, eller för att man kanske har druckit lite för mycket.
Erik Thor
Gör: Libro i Sirius pojkar födda -98. Ska vara bollkalle på herrfinalen tillsammans med tio lagkompisar.
Antal finaler: Har sett ett gäng och var bollkalle på U20-finalen ifjol, men det blir första herrfinalen som bollkalle i år.
Om att vara bollkalle: Förra säsongen var vi bollkallar åt Sirius A-lag hela säsongen och man jobbar sig uppåt mot herrfinalen. I år är det vår tur. Det blir såklart lite extra roligt och det var tur att mitt lag hann få finalen innan flytten.
Om att plundra spelarna på klubbor och handskar: Man kommer lite närmare spelarna när man är bollkalle och har en liten fördel. Man kan komma in i seplarkorridoren.
Bästa kap: Mickelsson är den bästa spelaren jag har träffat och jag har kommit över två av hans klubbor.