För några veckor sedan kunde UNT berätta om hur Kerstin Bern från Bälinge hittade en anonym gåva på trappen till sitt hus. Gåvan var en tavla på hennes eget hus, och tavelgivarna lämnade en lapp som berättade att deras mormors mor bott i huset - utan att skriva under lappen med sina namn. Men efter UNT:s efterlysning har tavelgivarna hört av sig till Kerstin Bern.
– Det känns roligt att vi gav den till någon som faktiskt uppskattade tavlan, säger Kerstin Varik, som lämnade tavlan tillsammans med sin syster Lena Lundström.
Tavlan har de fått ärva av deras mor, och fram till för bara några veckor sedan har den hängt på väggen hemma hos Kerstin Varik i Uppsala. När hon skulle åka upp till sitt fritidshus i Sandviken tidigare i höst tänkte systrarna passa på att ge tavlan till personen som bor i huset nu. Men väl på plats märkte de att det inte stod någon bil på uppfarten, och ingen öppnade dörren när de knackade på.
– Vi såg att det inte var någon hemma, och vi visste ju inte vem som bodde här eller om personen skulla tycka om att få tavlan, säger Kerstin Varik.
När systrarna såg efterlysningen i UNT ringde de upp Kerstin Bern, och nu träffas de i samma hus som deras mormors mor bodde i för nästan 100 år sedan. Trots att de sitter i den del som byggdes till under 70-talet tycker de att det känns kul att se huset från insidan den här gången.
– Man får helt klart lite historiska vibbar, säger Kerstin Varik.
Även Lena Lundström tycker att det är roligt att nu få hälsa på i huset.
– Det känns lite speciellt. Det är otroligt, säger hon.
Kerstin Bern tycker att det är roligt att äntligen få ett ansikte på de som lämnade tavlan på hennes trappa. Sedan UNT var på plats senast har hon gjort viss efterforskning som visar att huset måste ha byggts mellan 1859-1863, då det för första gången syns på kartor från landsarkivet. Nu planerar Kerstin Bern och de två systrarna att forska vidare tillsammans för att få veta mer om huset och området.
– Det skulle vara spännande att gå till landsarkivet tillsammans. Sex ögon ser mer än två, säger Kerstin Bern.
Kerstin Bern ser gärna att tavlan sparas även i framtiden. Nu planerar hon att lämna över den till kommande generationer.
– Mina barnbarn skulle säkert tycka att det är roligt att ha en bild på farmors hus. Då kan man föra historien vidare. Och jag tänker bo kvar i huset så länge jag orkar, säger hon.