Systrar i klosterfamiljen

Systrar på Mariagården i Vallby, utanför Enköping har avsagt sig familjen i våra ögon. Klostersystrarna är den nya familjen. Här finns omtanke, kärlek och gemenskap. Och precis som i vilken annan familj som helst, konflikter.

När vi kommer på besök är en av systrarna i full färd med att beskära äppelträd i trädgården. Inne i boningshuset pågår lunchförberedelser och på menyn står ärtsoppa och pannkakor.
De tretton Mariadöttrarna lever tätt inpå varandra i blandande åldrar. Den yngsta är 27, den äldsta 86. Familjen är i ständig förändring. Om en syster går bort, förloras en familjemedlem. Nya systrar tas upp i gemenskapen och alla ska lära sig leva tillsammans.

Deras andliga efternamn är Mariadotter och det tar fem år innan en syster binder sig för livet. Man kan också ångra sig och sen flytta. Ingen kan tvinga en att stanna kvar. Men det har knappt aldrig hänt.
Ett av uppdragen är att leva tillsammans. När känner ni att ni inte lyckas?
- Dagligen. Vi har också jobbiga stunder, säger Helena Mariadotter och skrattar.
- Ja, då gäller det all leva igenom det som är svårt. Oftast kan konflikterna leda framåt, till något gott, säger syster Johanna Mariadotter.

Det kan vara missförstånd mellan två systrar som orsakar spänningar. Någon kanske retar sig på vad en annan syster gör eller säger. Men oftast är konflikten en signal från Gud om att systrarna behöver tala igenom något viktigt.
Syster Johanna berättar att man då sätter sig ned och samtalar. Var och en får ge sin syn på saken. Alltid finns en tredje med i samtalet och ibland deltar fler.
- Ett konflikt utmynnar oftast i att man får bekänna att man brustit för egen del. Det som tycks omöjligt går att lösa med Jesu försoning. Man får inte vara rädd för att det brakar ihop ibland, säger syster Helena.

Syster Johanna inflikar att känslor måste få komma upp till ytan. Det går inte att hålla masken när man lever så tätt ihop.
Syster Martina Mariadotter berättar att hon i början hade strategin att om hon inte stöter sig med någon, kommer allt att gå bra.
- Men nu vet jag att allt handlar om försoning. Det är inte kört om det blir fel och vi har samma syn på hur livet ska levas.
Hemligheten tycks ligga i öppenheten. Systrarna kan prata om allt utan att någon tittar snett. Och de tycker om att vara tillsammans. När det finns tid över har systrarna högläsning framför brasan, tar en promenad ihop eller sjunger tillsammans. På somrarna cyklar de ner till Mälaren. Alla har eget rum som inte skiljer sig nämnvärt från något annat. Personliga tillhörigheter har de valt bort. Allt annat är gemensamt.

Bråk kring städning och andra hushållsgöromål existerar inte.
- Nej, för det har vi ordnat upp. Vi försöker se det som är bäst för hela familjen, säger syster Helena och förklarar att ingen tänker i termer av rättvisa, som att "nu är den din köksvecka", eller "din tur att storhandla".
När syster Martina hade ansvaret för köket, var det för att hon skulle få lära sig laga mat. Det var viktigt att hennes möjligheter skulle komma till användning, precis som alla andras, och köket var en bra plats att börja på.

De är en öppen klosterfamilj med många besökare som kommer hit för en klosterretreat. Även om boningshuset inte är belånat, är det ändå räkningar att betala varje månad. De har ingen säker ekonomi och inkomsterna varierar från månad till månad. Familjens röda Saab, som står parkerad under ett vindskydd på gården, används av de som har körkort.
Dagarna är fyllda med böner, måltider, vardagssysslor och omhändertagandet av besökare som kommer hit för att koppla av eller bearbeta svårigheter. Den här dagen har systrarna två gäster som varit ute och promenerat och som är med i bönesången innan det är dags för lunch. Livet levs här och nu och systrarnas tidigare liv är inte så viktiga.

Men i ett skede i livet har ni valt bort barn. Hur har det känts?
- I dag känns det inte som en försakelse, för jag har valt att älska den här familjen. Men det har funnit stunder då jag brottades med den frågan, säger syster Martina.
- Vi lever så nära varandra. Känslan av att höra samman med varandra och med Gud är så mycket större, säger syster Helena.

Kan ni aldrig känna att ni har behov av kramar?
- I början hade jag det. Men ju mer jag blir ett med det här livet, desto mindre känner jag ett sånt behov, säger 29-åriga syster Martina.
När hon var 26 besökte hon Mariadöttrarna för att ta reda på vad klosterliv var för något. Då var hon en sökare som famlade efter vad hon innerst inne ville med livet.
- Jag möttes av en sådan kärleksfull atmosfär. Jag kände direkt att jag ville vara en del av det här. Här fanns ingen som krävde att jag skulle vara på ett speciellt sätt. Jag fick vara mig själv.

I dag, tre år senare, vet hon att hon hittat rätt. Hon har lämnat livet i Stockholm, där hon gick en musikutbildning och försörjde sig med ströjobb.
51-åriga Syster Helena, som varit Mariadotter sedan 1982, var 23 år och färdigutbildad farmaceut i Uppsala när hon bestämde sig för klosterlivet.
- Jag var troende och hade studiekamrater som åkte hit på helgerna. Jag märkte att de mognade som människor. Då ville jag också hit, för jag hade många frågor om mitt liv.
Det var en lika stark känsla för 35-åriga syster Johanna. Hon var 22 när hon blev Mariadotter.
- Ända sedan jag var liten hade jag en stark undran i mig, jag hade så många frågor men visste någonstans att jag ville tjäna Gud.

Även om de lever ett liv i stillhet och avskildhet, är de öppna mot omvärlden och följer utvecklingen via tv, tidningar och radio. De är vänligt nyfikna och tycks lyckliga med sitt uppdrag att leva i försoning och kärlek.
- Att leva tillsammans är svårt men också otroligt härligt. Det är inte de andra som är svårigheten utan mitt eget liv och det kan man ju göra något åt. Det här livet är så dyrbart att det finns inget i världen som har samma attraktionskraft, säger syster Helena.

Systrar i klosterfamiljen

De är tretton kvinnor som lovat Gud att hålla ihop som familj livet ut. På höger ringfinger bär systrarna i klosterfamiljen Mariadöttrarna en guldring som ett livsbindande ja. Jesus mor Maria är modern i familjen och alla heter Mariadotter i efternamn.