Eva skrattar stort när hon berättar om grannars och vänners reaktion när de fick träffa Nicke. "De sa 'oj, han existerar faktiskt, han är ingen myt!' Alla hade ju hört om honom när vi växte upp. Nicke är som en rockstjärna där."
Den 4 februari 2019 tvingades Eva Rodriguez och hennes tre systrar inse att de nog aldrig skulle få träffa sin bror. Kvinnan i Sverige som de anlitat för att leta upp brodern hade precis ringt dem och meddelat att hon gett upp.
Bara 22 timmar senare skulle det komma en högst oväntad vändning. Men där och då var systrarna uppgivna.
– Vi visste inte hur vi skulle gå vidare. Allt vi hade var hans och hans mammas förnamn, berättar Eva Rodriguez.
Ända sedan systrarna var små hade de hört om sin svenske bror, som deras pappa Alfredo fått med en svensk kvinna när han fördjupade sina arkitektstudier i Stockholm i början av 60-talet. Strax efter att pojken föddes var pappan tvungen att återvända till hemlandet El Salvador för att försörja sina yngre syskon sedan hans far dött. Där bildade han sedan en ny familj.
Men pappan pratade ofta om sonen i Sverige, som fått namnet Nicholaus efter sin farfar.
– Vi hade en bild på honom där han är tre–fyra år och står och håller en fisk. Vi kallade honom för vår lillebror, fast vi visste att han var äldre än vi, säger Eva.
I El Salvador läste Eva Rodriguez juridik med särskild inriktning mot konfliktlösning, och har jobbat med uppbyggande insatser efter landets blodiga inbördeskrig. Nu är hon Rotary peace fellow-stipendiat på Uppsala universitet.
Samtidigt i Sverige växte Nicholaus – eller Nicke som han kom att kallas – upp med sin mamma, styvpappa och två halvsyskon. Att han hade fyra systrar på andra sidan jorden hade han ingen aning om. Om pappan visste han endast hans namn, att han var arkitekt och kom från El Salvador. Inget mer. Inte ens om han levde.
– Mamma dog när jag var 21, och alla frågor jag hade om min biologiska pappa kom senare, säger Nicke Öreby, som i dag är 59 år.
Nicke Öreby visste att hans pappa kom från El Salvador, men inte så mycket mer. "Mamma dog när jag var 21, och alla frågor jag hade om min biologiska pappa kom senare", säger han.
Vi träffar Nicke och Eva i Uppsala. 53-åriga Eva är Rotary peace fellow-stipendiat på ett två år långt masterprogram på Uppsala universitet. Det eftertraktade programmet finns på sju universitet i världen. Eva önskade att få komma till Sverige.
– När de frågade varför berättade jag min historia: att jag har en svensk halvbror och att det vore en chans för oss att lära känna varandra bättre.
I ett fotoalbum i barndomshemmet i El Salvador fanns ett foto av brodern som Eva och hennes systrar brukade titta på. "Vi kallade honom för vår lillebror, fast vi visste att han var äldre än oss", säger Eva.
Och Eva fick alltså platsen. Men det var inte här hon och Nicke träffades första gången.
Den 5 februari 2019 – mindre än ett dygn efter att Eva och hennes systrar gett upp hoppet – fick nämligen deras pappa en vänförfrågan på Facebook. Från en Nicholaus Öreby.
Eva skrattar när hon berättar om familjens förvåning.
– Vi skrev: är du den bror vi letat efter? Vi överöste honom med information och frågor ... du måste blivit helt överväldigad, säger hon till Nicke.
I februari 2019 hittade Nicke och hans fyra systrar Eva, Susan, Cecilia och Aida varandra via Facebook.
Nicke hade genom åren googlat efter sin pappa, utan framgång. När hans dotter Linnea den där vintern 2019 reste runt i Centralamerika gjorde han ett nytt försök. Och nu fick han träff, efter att ha sett likheter mellan en arkitekt i en artikel på nätet och de svartvita foton han har av pappan som 25-åring.
Dagen efter han skickat sin vänförfrågan kom Linnea hem till Eva och stannade i flera dagar.
– Hela släkten kom för att träffa sitt barnbarn, brorsdotter och kusin. Det var fantastiskt, säger Eva.
Det var när Nickes dotter Linnea reste runt i Centralamerika som han lyckades hitta sin far på nätet. Dagen efter kom Linnea hem till Eva och övriga släkten. "Det var både surrealistiskt och fantastiskt", säger Eva.
När Eva och hennes syster Susan i april 2019 var i Europa på en konferens passade de på att hälsa på Nicke och hans familj i Stockholm. Nicke var nervös när han väntade på Skavsta flygplats:
– Jag hade sagt till min fru att hur ska det gå, kulturskillnaden är ju så stor. Men vi var som gamla vänner från start.
– Ja, det var en magisk vecka. Vi började bara prata och sedan dess har vi inte slutat, säger Eva.
"Det är märkligt hur olika det var för oss. Ni kände till mig, hade till och med bilder på mig. Medan jag inte visste något om er", säger Nicke till Eva.
Eva bor nu i en studentlägenhet i Flogsta tillsammans med sin man. I juni nästa år tar hon examen. Många av stipendiaterna går vidare till FN eller till beslutsfattande positioner i sina hemländer. Vart Eva tar vägen vet hon inte än. Hemlandet är under stor förändring: i fjol utfärdade den salvadorianska regeringen undantagstillstånd för att bekämpa de kriminella gängen, och har nu burat in över 60 000 personer utan rättegång.
– Jag kommer att komma tillbaka till ett väldigt annorlunda land. I mina studier fokuserar jag på hur man kan hjälpa samhällen att vara motståndskraftiga mot våld men även mot klimatförändringarnas effekter.
Eva Rodriguez och Nicke Öreby träffades först i 50-årsåldern - men då var det som att de alltid känt varandra, berättar de.
Pappa Alfredo då? Jo, i juli 2019 reste Nicke med frun Annika och döttrarna Linnea och Olivia till El Salvador.
– Det var märkligt men fint att träffa pappa. Vi pratade mycket. Och nu vet jag varför jag fortfarande inte är grå- eller tunnhårig. Haha, och har kort nacke!
Nicke konstaterar att hans liv förändrats mycket.
– Från att jag inte visste någonting har jag en stor familj i El Salvador. Fyra nya systrar! Det är ju fantastiskt.