Det visar brittiska och amerikanska forskare i en ny studie, som publiceras på nätet i den ledande vetenskapstidskriften Nature.
”Teoretiska beräkningar visar att vår dna-baserade lagringsmetod kan skalas upp långt utöver nuvarande globala informationsmängder och erbjuder en realistisk teknologi för storskalig, långsiktig arkivering av digital information”, skriver forskarna.
I studien presenterar forskarna en metod för att överföra och lagra stora mängder digital information – både bilder, texter och ljudfiler – i syntetiskt dna.
Ett par exempel på digital information som de överfört till syntetiskt dna och sedan hämtat tillbaka med 100 procent korrekthet är en MP3-fil med 26 sekunder av Martin Luther Kings berömda I have a dream-tal och en textfil med Shakespeares samtliga 154 sonetter.
I takt med att kostnaderna för att syntetisera dna sjunker tror forskarna att syntetiskt dna redan om tio år kan vara ett ekonomiskt attraktivt alternativt till andra metoder att långsiktigt lagra digital information.
”Nuvarande metoder för att lagra digitala data kräver aktivt och fortlöpande underhåll. Den dna-baserade lagringsmetoden däremot kräver inger aktivt underhåll annat än en kall, torr och mörk miljö”, skriver forskarna.
Nackdelen med metoden är att det tar tid att läsa av dna. Därför menar forskarna att den framför allt är lämplig för att lagra information som sällan behöver tas fram.
Syntetiskt dna kan bli digitala arkiv
Dna kan inte bara fungera som bärare av den genetiska koden för allt liv. Syntetiskt framställt dna kan också användas för att lagra enorma mängder digitala data.
Så jobbar vi med nyheter