Korna ligger och idisslar tillsammans med sina kalvar på gården i Östuna utanför Knivsta. Här har Jordbrukaren Olof Linder har drivit en ekologisk gård med nöt- och svinproduktion sedan 1989.
När vi går in i hagen springer korna snabbt vidare tillsammans med sina avkommor i den stora hagen, de vill varken vara med på kort eller i teve. Vi är här för att prata med Olof Linder om studien från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU som visat att förlusterna av nötkött i produktionskedjan motsvarar 9 procent av den totala slaktade vikten. Olof Linder anser dock inte att siffrorna är förvånande.
– Det är inget alarmerande i de här siffrorna. Den absoluta huvuddelen av kalvarna dör vid födseln eller under första månaden. Därefter är dödligheten väldigt liten. Jag tror att det här svinnet är svårt att komma åt. Bönder idag är inga klåpare, att djur dör beror inte på att vi slarvar. Vi har ju också ekonomiska incitament att hålla dödligheten nere, säger Olof Linder.
På SLU där studien genomförts, blev man förvånad över att bortfallet av djur var så högt.
– När vi fick koll på siffrorna såg vi att antalet djur som försvinner är ganska stort. Utifrån ett svinnperspektiv är det betydligt mer än vad som försvinner i den andra delen av livsmedelskedjan. Svinnet i butik är endast ungefär 1 procent, säger Ingrid Strid forskare vid SLU.
I studien sammanställdes förluster av dödfödda kalvar, kalvar som dör eller avlivas under uppväxten, äldre djur som avlivas på gården samt förluster under transport och vid slakteri.
– Vi kom fram till att det är djur som är sex månader och äldre som faller bort i störst utsträckning. På slakterierna var det inte alls många förluster, men det beror att halta eller skadade djur inte tas emot av slaktbilen. Djuren som är sjuka dör eller avlivas på gården i stället, säger Ingrid Strid.
Svinnet av nötkött inom primärproduktionen motsvarar utsläpp på 222 000 ton koldioxid per år, vilket kan jämföras med en liknande undersökning på isbergssallad där förlusterna endast uppgår till 1 300 ton koldioxid per år. Ingrid Strid menar att klimatpåverkan från svinnet inom nötköttsproduktionen är hög.
– År 2020 är målet att vi ska släppa ut 20 miljoner ton koldioxid mindre än år 1990. Svinnet av nötkött motsvarar en procent av den minskningen. Det här är något vi behöver ta tag i av klimatskäl och djurvälfärdsskäl.
En anledning till att många djur som föds upp inte blir mat kan vara att man idag inte använder sig av nödslakt ute på gårdarna i samma utsträckning som tidigare.
– Backar man tillbaka 10-15 år i tiden kunde bonden ta ut en slaktare till gården som slaktade på plats och sedan tog med sig djuret till slakteriet. Idag gör man inte så, slakterierna har rationaliserat bort det, och bonden har sällan tid eller behov att slakta för eget bruk. Ett förslag till minskning av svinnet skulle därför vara att titta på olika lösningar med mobila slakterier, säger Ingrid Strid.
Kött som inte besiktigats av veterinär får inte säljas eller ätas av någon annan än bonden själv. Enligt Olof Linder har man sällan tid eller behov av att slakta för eget bruk. Nödslakt är heller inget alternativ för bönder idag.
– Tidigare var nödslakten subventionerad. Idag skulle det leda till orimliga kostnader, man måste ta ut en veterinär och slakteriet måste ha ett eget band för det djuret.