Svindeln pågick i mer än sju år innan den upptäcktes. I sin anställning på företagets ekonomiavdelning gjorde kvinnan sammanlagt 141 överföringar av bolagets pengar till sitt eget konto. Hon åtalades för att ha fört över 2,2 miljoner kronor till sig själv.
Kvinnan erkände gärningarna och förklarade vid rättegången att arbetsmiljön varit pressad och att det varit alldeles för lätt att föra över pengar via en fejkad bokföringsorder utan att det upptäcktes. Enligt kvinnan hade svindleriet enkelt kunnat avslöjas vid en kontroll. Pengarna använde hon till konsumtion.
Åklagaren ville att kvinnan skulle dömas för grov trolöshet mot huvudman, men hon erkände enbart trolöshet av "normalgraden". Enligt kvinnan rörde det sig inte om ett så systematiskt handlande att det skulle bedömas som grovt brott. Därmed skulle också större delen av svindlerierna vara preskriberade.
Tingsrättens majoritet håller inte med och slår fast att agerandet varit "systematiskt, planerat och svårupptäckt" och att företaget utsatts för betydande skada. Kvinnan döms till två års fängelse för grov trolöshet mot huvudman. Hon har tidigare dömts att betala tillbaka pengarna till bolaget.
Rättens ordförande ansåg däremot att kvinnan bara skulle dömas till trolöshet av "normalgraden" och en stor del av gärningarna därmed preskriberas. Enligt ordföranden är det inte bevisat att svindleriet var svårupptäckt eller planerat.