Bakom skomakardisken på Skolgatan 33 i Uppsala gömmer sig en värld av sulor, pliggar och rejäla maskiner. Här blomstrar hantverket, och en inte helt obetydlig dos yrkesstolthet. En kort trädisk delar lokalen. Bakom den finns verkstaden, skomakeriets hjärta. Här reser sig rader av lådor med randsydda, brittiska herrskor längs väggarna, vilket skapar en snygg kontrast till de grova maskinerna på golvet. En svag lukt av läder och lim letar sig upp i näsborrarna.
Marcus Davidson kliver ofta ut även till den främre sidan disken. Där finns butiken, med försäljning av både skor och tillbehör. Han har satsat på att skapa det bästa utbudet av exklusiva skotillbehör i landet, och har postorderkunder från hela Sverige. Trots att försäljningen går så bra, så skulle han aldrig kunna ägna sig bara åt det.
– Om jag säljer exklusiva skor måste jag också kunna erbjuda underhåll och reparationer. Och det är av samma anledning jag inte kan öppna flera verksamheter i andra städer. Det är ju jag som är själva hjärtat i verksamheten. Det är mig man köper, säger han.
Marcus Davidson kom till Uppsala från Lidköping för att plugga, men studierna var tuffare än han väntat sig. Eftersom både pappa och morfar varit skomakare och han i princip vuxit upp på ett skomakeri, så började han jobba extra på några skomakerier i stan. En dag ringde hans pappa och tipsade om att skomakeriet på Skolgatan var till salu.
– I början tänkte jag bara att det var något att göra tills vidare. Sedan tyckte jag att det var kul att driva företag och att utvecklas. Och så är jag tävlingsmänniska, så gör jag något vill jag vara bäst, säger Marcus Davidson med ett snett leende.
Sagt och gjort. Som 26-åring blev han Sveriges yngsta skomakarmästare, en position han håller även som 33-åring. Det finns bara 30–40 skomakarmästare i Sverige och de flesta är äldre. Han har vunnit flera branschtävlingar och snart är det dags för SM, sist blev det silver och Marcus Davidson är revanschsugen.
Allmänhetens intresse för hantverket har fått en renässans. Genuinitet och hög kvalitet är högsta mode, kanske en effekt av att man är trött på massproduktion och överkonsumtion. Skomakarbranschen har förändrats med detta. På åttiotalet poppade mängder av små snabba klackbarer upp, i tunnelbanor och gathörn, många startade även nyckelservice och liknande. Där kunde tjejerna lämna in sina stilettskor och få dem fixade à la minute. Folk började köpa mer skor billigare och i sämre material.
– Och köpte man dyrt gjorde man det för märket, men nu köper man hellre dyrt för kvaliteten, säger Marcus Davidson.
Det finns många anledningar till att köpa kvalitetsskor, menar Marcus Davidson. Om man vet hur en sko är uppbyggd är det enkelt att förstå hur allt hänger ihop. Marcus Davidson har plockat isär och byggt ihop tusentals skor, och sett skillnaden mellan dem.
Men vad är det som är så märkvärdigt med randsydda skor egentligen?
– Varje del i sulan är hopsydd med ovanlädret, och det finns ett hålrum med kork som gjuts efter foten. Den konstruktionen kan hålla i tjugo år, vilket gör att man oftast väljer bättre kvalitet på ovanlädret, så det blir positivt i flera led, förklarar Marcus Davidson.
Han förklarar också varför det är viktigt att vårda sina skor, och låta dem vila.
– Man svettas fyra till fem centiliter per fot och dag. Lädret andas ju, det har porer och uppsugningsförmåga på samma sätt som en disktrasa. Sedan drar skinnet ihop sig när det torkar. Så därför håller skorna formen bättre med skoblock och det blir inte lika stora sprickor.
Att han brinner för sitt yrke är tydligt. Han lanserar egna idéer, som ”pimp my shoes”, där han sätter på färgade, som röda eller blåa, sulor både på herr- och damskor om man så önskar, eller vad sägs om ett par knalliga skosnören? Något han blivit känd för, inte bara utanför Uppsala utan till och med utanför Sverige, är sin unika teknik att reparera curlingkängor. Att vara händig för med sig flera fördelar.
– En gång kom en Luthagendam in till mig och bad om hjälp med att öppna en syltburk, hon tänkte att jag borde ju vara stark i nyporna.
Lyckades du?
– Ja, det är väl klart! Jag har aldrig misslyckats med att öppna en burk.