En svensk klassiker består av fyra lopp: Vasaloppet som är nio mil på skidor, Vätternrundan som är 30 mil på cykel, Vansbrosimningen som är tre kilometer och Lidingöloppet som är tre mils terränglöpning. En psykiskt och fysiskt påfrestande utmaning enligt Carola Eriksson.
-Att sitta 30 mil på en cykel är sjukt tråkigt. När det var fem mil kvar sprack dessutom mitt däck mitt ute på en åker. Jag svor och skrek innan jag fick hjälp av en depåbil. Jag tappade kanske en halvtimme på det och körde sista biten på ilska, säger hon.
Hennes bästa gren är löpning, då hon har varit elitlöpare och har erfarenheter från collegetävlande i USA. På grund av skadeproblem handlade årets Lidingölopp mest om att över huvud taget ta sig runt, något hon också gjorde på tiden 2:32:09. Hennes svåraste gren under hela klassiskern var simningen.
-Jag kan knappt simma så jag hade ångest för den där älven - motströms och i 17-gradigt vatten. Simning har jag aldrig tränat på, men tre kilometer klarar man även om man knappt är simkunnig.
I år var första gången som ett pris delades ut till den man och den kvinna som hade de sammanlagt snabbaste tiderna på alla fyra loppen. Carola Eriksson fick totaltiden 19:59:54 och när hon fick meddelandet om att hon vunnit priset trodde hon inte att det var sant.
-Jag trodde att det var någon som drev med mig, för jag visste inte att priset fanns, säger hon.
Carola Eriksson berättar att priset betydde mycket för henne då hon dragits med svåra skador i många år. En elitkarriär som banlöpare har slitit hårt på kroppen och det har varit en lång väg för Carola att ta sig dit där hon är idag.
-Senor och ledband i höger fot var helt av och enligt kirurgen fanns det bara slamsor kvar. Jag kunde inte ens promenera till affären så jag opererade foten. Jag fick gå med gips i två månader och när jag väl kunde stödja på högerfoten igen insåg jag att jag hade precis lika ont i den andra foten.
Det blev en operation även av vänsterfoten sedan det konstaterats att det fanns sprickor i senorna. Det innebar att Carola hade gips i fyra månader under en åttamånadersperiod - något som var jobbigt för henne då hon inte kunde träna som hon hade önskat.
-Jag satt på gymmet och cyklade med ett ben och hade den gipsade foten på en kudde, säger hon.
En ny fotoperation kommer att behövas i framtiden, men än så länge vet inte Carola när den blir av. Hon har i vilket fall anmält sig till klassiskern även 2012 och har därmed chansen att försvara sin utmärkelse.
-Det blir nog tuffare konkurrens nu när priset är utlyst. Det jag satsar på i år är Vasaloppet. Jag vill visa att man kan vara en bra skidåkare från Stockholm.
Carola Erikssons almanacka är alltsom oftast fulltecknad. När det inte handlar om arbete i den egna blomsterhandeln i Väsby Centrum jobbar hon som fritidspolitiker för Moderaterna i både fullmäktige och kommunstyrelsen i Sigtuna kommun. Dessutom tränar hon varje dag.
-Jag behöver den dagliga dosen träning för att inte bli en grinig människa. Jag älskar frisk luft och att vara ute och röra på mig. Det ger mig energi till att göra andra saker, säger Carola Eriksson.
Hon vet onekligen hur man aktiverar sig, men har också sätt att koppla av.
-Det bästa sättet är att klippa gräs och jobba i trädgården. Nej, men ärligt talat är det ganska stor konsumtion på goda viner och champagne hemma. Jag lägger pussel som aldrig blir klara, men jag börjar iallafall. Hos oss finns ingen lördag eller måndag, vi lever fritt och om vi vill äta en god middag en onsdag så gör vi det. Riktig avkoppling är en vecka i fjällen.
Carola Eriksson tror att hon har nytta av sitt idrottande även inom politiken, framför allt för att den gör henne folkligare.
-Jag tror att man behöver göra politiken populär. Jag visar att jag är en vanlig kommuninvånare som cyklar på söndagar och dricker vin mitt i veckan men som ändå gillar politik. Jag är stolt över att kunna vara både politiker och idrottare, säger hon.