Sverige ska inte yvas
Och visst finns det hedervärda och viktiga ambitioner bakom idén om dialoger mellan kulturer - en fråga som EU för övrigt ägnar hela detta år. Men synen på "kvinnans" förträfflighet i denna process förlorar ibland alla proportioner; vissa deltagare inser tydligen inte att de gör kvinnor en björntjänst genom att förvandla halva mänskligheten till ett avvikande "kön" och en symbol för allt mjukt, harmoniskt och ädelt. Precis som biologisterna på 90-talet i Sverige begränsar de då kvinnors möjligheter. För samtidigt som flera av talarna på konferensen betonade vikten av att avskaffa stereotyper är ju idén om "kvinnan" som kollektiv bärare av "feminina värden" själva grunden för stereotypiseringen!
Man tar sig för pannan när Ján Figel, ansvarig för utbildning, kultur och unga i Europeiska kommissionen, aningslöst häver ur sig floskler som att "Om världen styrdes av kvinnor skulle alla krig upphöra". Andra talare klistrar ihop kvinna-barn, åter andra rabblar nästan tårögt att "fred, liv, solidaritet och omsorg är de värden som 'kvinnan' slår vakt om".
Vad skulle då "mannen" slå vakt om? Krig, död och egoism? Inte de män jag känner i alla fall.
När konferensen övergick till "gender mainstreaming" - ett begrepp för hur man integrerar genusperspektiv och jämställdhet i samhällslivet - var det därför befriande att lyssna till de svenska delegaterna Hillevi Engström (m) och Olle Thorell (s). Engström tog ned de rosa molnen på jorden när hon sade att jämställdhet inte handlar om "kvinnofrågor" utan om mänskliga rättigheter, sådant som rör kvinnor och män lika mycket. Jämställdhet börjar med mäns och kvinnors gemensamma ansvar i hemmet! Thorell höll med, och tillade att män behöver ta ett större ansvar i denna debatt. Tack för de svalkande orden.
Men det finns lite hopp. Vad många kanske inte vet är att EU i Lissabonfördraget skriver in jämställdhet i stadgarna, som ett krav för nya kandidatländer - en aspekt på att de mänskliga rättigheterna är uppfyllda. EU:s jämställdhetsutskott ska också bilda ett nätverk med alla medlemsländernas dito utskott för uppföljning och dialog.
EU:s nya fokus på jämställdhet märks hos många närvarande delegater. Nuvarande ordförandelandet Slovenien arbetar med att införa jämställdhet i beslutsfattandet genom bland annat kvotering i parlamentet. Österrike har lagstiftat om att jämställdhet ska påverka hur man lägger offentliga budgetar. Grekland har infört positiv särbehandling av arbetslösa kvinnor. Listan kan göras längre. Men den räcker ändå inte på långa vägar.
Utbildningsmässigt är Europa väldigt jämställt: 60 procent av dem som tar universitetsexamen är kvinnor. Men samtidigt är andelen män i styrelser alltjämt 90 procent och löneklyftan har varit nästan konstant sedan Romfördraget 1957 (!) slog fast att den skulle avskaffas. Det innebär i klartext att diskrimineringen blivit värre och tydligare, därför att ett växande antal kvinnor har jobb under sin förmåga!
I Sverige ser det obetydligt bättre ut inom dessa områden. Vi bör alltså undvika att sätta oss på höga hästar. I stället måste vi anta Anna Záborskás utmaning, då hon slutade konferensen med att uppmana ordförandenationerna att driva jämställdhetsfrågorna vidare. Det vore allt bra pinsamt om Sverige som ordförandeland 2009 blev ensamt om att inte prioritera denna pelare i de mänskliga rättigheterna.
Ett tips till EU-parlamentet: Om man menar allvar med dialog mellan kulturer, bör man hitta bättre former för sina seminarier. Här satt vi, delegater, organisationsrepresentanter och journalister från Europa, Turkiet, Pakistan, Egypten m m - men arrangörerna tog inte vara på det unika tillfället genom grupparbeten, diskussioner eller workshops. Luisa Morgantini var den enda som uppmärksammade att man ironiskt nog förde timslånga monologer om värdet av dialog: "Jag är trött på allt bla bla bla om ömsesidiga dialoger."
Så jobbar vi med nyheter