På flera gårdar i närheten av Omberg i Östergötland har djur dött till följd av ett mjältbrandsutbrott. 1981, 2008, 2011 och 2013 har mjältbrand konstaterats på olika platser runtom i Sverige. Men årets utbrott skiljer sig jämfört med tidigare.
– Det är fler djurägare och större ytor som har drabbats i år. Huvudfokuset just nu är att se till att det inte blir några fler fall genom vaccinering och smittspårning, säger Karl Ståhl, biträdande statsepizootolog hos SVA.
Flera avdelningar hos SVA är inblandade i arbetet med att stoppa sjukdomens spridning.
– Vi fungerar som en slags expertfunktion. Det kan till exempel handla om rekommendationer kring vilka djur som ska vaccineras och hur stora områden som bör behandlas. Vi beställer vaccinet och ser till att det finns tilltäckligt med provtagningsutrutsning, ställer diagnoser och försöker förstå smittspridningen och hur den har uppkommit. Egentligen är hela SVA inblandat på olika sätt, säger Karl Ståhl.
Myndigheten har dessutom en beredskap – 24 timmar om dygnet.
– Vi jobbar dygnet runt med det här om det behövs.
Hur är det att arbeta i det drabbade området?
– Det är folk som jobbar hårt och det har varit en stor arbetsbelastning lokalt. Såklart finns även en oro bland djurägare. Förhoppningsvis innebär de åtgärder som vidtas att antalet nya fall minimeras. Men jag tror att det kommer att fortgå en tid till och att vi kommer att få nya fall av insjuknade djur innan det lugnar ner sig.
Senast en människa i Sverige dog av mjältbrand var 1965.
– Det ska inte behöva hända här, men globalt så dör någon varje dag av mjältbrand. I Sverige så äter man inte självdöda djur vilket man gör i fattiga områden av världen. Dessutom kontrolleras handeln väldigt noga här.
Att mjältbranden skulle spridas till andra delar av Sverige är inte troligt, enligt Karl Ståhl.
– Den risken är liten. Det är ingen sjukdom som sprids på det viset, i så fall handlar det om en ny smittkälla.