I början av sommaren spreds via nyhetsbyråer över världen att alla samiska skelettrester i Uppsala universitets ägo återfunnits. Men nyheten var falsk. Det dröjer innan arbetet med att kartlägga varifrån alla skelettrester kommer är klart.
– Självklart måste vi respektera det krav om återbördande som sametinget fört fram och som regeringen ställt sig bakom. Samtidigt måste vi givetvis säkert veta att de det är rätt kranier och skelett som återlämnas och att de är så kompletta som möjligt, säger Geoffrey Metz, förste antikvarie vid Museum Gustavianum.
Museet har sedan förra året ansvaret för en stor del av den stora samling av människoskelett och kranier som i slutet och 1800-talet och början av 1900-talet samlades in till den dåvarande anatomiska institutionen vid Uppsala universitet.
– Samlingen användes bland annat i anatomiundervisningen för att visa olika skelettskador och -sjukdomar, men en del av den var också avsedd att visa vad man utifrån den tidens idéer hävdade var kännetecken för olika etniska grupper, berättar Geoffrey Metz.
Någon gång under 1970-talet ”försvann” delar av samlingen och var sedan mer eller mindre bortglömda ända fram till 1996, då stora delar av den påträffades i en av universitetets förrådslokaler. Året därpå skänktes samlingen till Historiska museet i Stockholm.
– Så när universitetet för några år sedan fick frågan om den hade något samiskt skelettmaterial i sina samlingar blev svaret nej. Inte förrän för ett par år sedan stod det klart att halva samlingen aldrig skickats iväg utan fanns kvar här i Uppsala, berättar Geoffrey Metz.
Vilka hela skelett, kranier och skelettdelar som ingick i anatomiska institutionens samling finns prydligt antecknat i nummerordning i en särskild, skinnbandförsedd katalog: Museum Anatomicum Upsaliense. Cataloges Specialis I Osteologica. Totalt innehåller katalogen uppgifter om cirka 2 000 kranier eller kraniedelar och skelett. Det innebär inte att det är någon enkel uppgift för skelettexperten, osteologen, Anne Ingvarsson Sundström att pussla ihop vilka kranier, skelett och skelettdelar som finns i de många trälådorna, pappkartongerna och flyttlådorna i universitetets föremålsarkiv som hör ihop med varje nummer i katalogen.
– Ett problem är att motsvarande numrering med tusch eller bläck på skelett och kranier i många fall är otydlig eller försvunnit. Andra problem är att till exempel armar, ben eller kranier tagits bort från monterade skelett eller att delar som inte hör ihop med dem blivit påmonterade, säger hon.
Utöver numreringen finns i Cataloges Specialis I Osteologica oftast även andra uppgifter som hjälper henne i arbetet, till exempel om personens ålder och kön eller olika sjukliga förändringar eller skador. Sådana uppgifter är en ovärderlig hjälp i detektivarbetet att försöka passa ihop lösa delar med skeletten.
– Arbetet är väldigt tidkrävande. Bara delar som jag säkert kan säga tillhör ett visst skelett förs tillbaka till det. Nu har de flesta skelett fått tillskott i form av till exempel saknade bäcken, armar och ben. Men fortfarande är bara en mindre del av dem helt kompletta, säger Anne Ingvarsson Sundström.
Av totalt 90 monterade återfunna skelett i samlingen, varav 73 kunnat identifieras utifrån uppgifter i katalogen, är bara 20 helt kompletta.
– Möjligen kan fler bli det om vi får tillbaka allt material som skänktes till Historiska museet och som ligger nedpackat i ett magasin i Tumba. Det är troligt att en del lösa skelettdelar som finns där passar ihop med skeletten här i Uppsala, säger hon. Både hon och Geoffrey Metz framhåller vikten av att göra även dessa undersökningar innan till exempel de skelett och skelettdelar som har samiskt ursprung lämnas tillbaka. Att många av kvarlevorna från samer som finns upptagna i katalogen kommer att kunna lämnas tillbaka står dock redan klart.
– Jag har till exempel identifierat fem av sex de sex skelett som enligt liggaren kommer från samer som levde vid Warangerfjorden i Nordnorge, ett skelett från en same som var fånge på Långholmen och ett från Lycksele som en doktor Ångström donerat till universitetet. Också 13 skelett från ryska samer har identifierats, säger Anne Ingvarsson Sundström.
Riktigt hur återlämnandet ska gå till är ännu inte helt klart. Det beror inte bara på att det formellt är regeringen som i varje enskilt fall ska besluta om detta.
– I Ryssland finns till exempel ingen samisk organisation som gör anspråk på materialet från Kolahalvön. Här i Sverige är det dock troligtvis Sametinget eller samemuseet i Ájtte som kommer att ta emot de kvarlevor som har svenskt ursprung, säger Geoffrey Metz.
Det är dock inte meningen att kvarlevorna ska bli utställningsmaterial i museet, så som en del av dem en gång var vid anatomiska institutionen. Tanken när sametinget gjorde anspråk på dem är att de ska återbegravas. Det kan i de flesta fallen dock inte bli en återbegravning till någon namngiven grav. Av alla skeletten som finns upptagna i samlingskatalogen är bara ett från en namngiven person – en, som det står antecknat, ”svagsint men ej vansinnig” kvinna som vårdades på Upsala hospital – och hon var inte same.
– Möjligen kan man utifrån andra uppgifter än namnet fastställa identiteten på några få av samerna, till exempel den morddömde samiske mannen som satt fängslad på Långholmen i början av 1890-talet, säger Geoffrey Metz.
För en del av materialet som Ájtte-museet ska ta emot finns dock en överenskommelse om att det inte får återbegravas förrän några frågor om dess ursprung blivit besvarade.
– Det gäller några kranier och flera skelettdelar som kommer från en utgrävning från Rounala ödeskyrkogård nära Karesuando med gravar från medeltiden. Det är ännu inte säkert klarlagt om de kommer från samer eller nybyggare. Det finns goda argument för båda alternativen, säger Geoffrey Metz.
En sak är dock säker: de i samlingsliggaren i Uppsala nedtecknade uppgifterna om kraniernas bredd och längd som användes för att räkna ut varje individs så kallade kraniella index kommer inte att vara till någon hjälp.
– Vi osteologer kan utifrån måttuppgifter om olika skelettdelar få en indikation på till exempel en individs kön eller längd. Däremot vet vi numera att det är befängt att tro att det går att fastställa en individs etniska ursprung eller intelligens utifrån uppgiften om hennes kraniella index, säger Anne Ingvarsson Sundström.
Bara en mindre del av samlingen kommer från samer eller andra ursprungsbefolkningar som kan kräva att få det tillbaka.
– Tanken är att resten av skeletter och övrigt material ska fortsätta att användas som den fantastiska anatomiska studiesamling de är. Den kan även fortsättningsvis ha stor betydelse för studier inom till exempel osteologi och idé- och lärdomshistoria. Samtidigt belyser den på ett påtagligt sätt denna del av Uppsala universitets historia, säger Geoffrey Metz.