"Svårt för socialtjänsten att ingripa"
Hur kan ett så allvarligt fall av incest och pedofili kunna fortgå under så lång tid utan att socialtjänsten ingriper? När svåra fall av sexuellt utnyttjande av barn uppdagas klandras ofta socialtjänsten för att inte ha agerat tillräckligt snabbt. Men hos vem ligger egentligen skulden?
Lars Dahlén är socialsekreterare på Barnahuset i Uppsala som är en samverkansgrupp för utredningar där barn misstänks ha utsatts för allvarliga brott. Han förklarar att det är svårt för socialtjänsten att ingripa om det inte har kommit några signaler från allmänheten om att barnet mår dåligt.
- Det är en oerhört svår situation. Det finns en övertro på vad socialtjänsten kan göra, men de kan inte veta vad de inte vet och då kan de heller inte göra någonting. Man måste få in en anmälan, säger Lars Dahlén.
Han berättar att anmälan kan göras anonymt till socialtjänsten, sedan sker en första bedömning av fallet. Vid misstanke om brott görs en polisanmälan.
- Problemet är om det inte går att bevisa, om det inte leder till åtal eller om det blir en friande dom, då åker barnet tillbaka till sina vårdnadshavare, säger Lars Dahlén.
Huruvida barnet ska omhändertas enligt lagen om vård av unga (LVU) avgör länsrätten. Vad som händer därefter är olika från fall till fall.
- Man försöker ge den hjälp som behövs, men också den hjälp som är möjlig för barnet. I det fall där har begåtts incest jobbar man med barnet via barnpsykiatriker, men det är inte alltid barnet är mottagligt för hjälp i det skedet, säger Lars Dahlén.
Så jobbar vi med nyheter