Uppsala tingsrätt dömer till den enskildes fördel i bara en femtedel av alla parkeringsärenden. Det visar UNT:s genomgång av domar rörande både privata och kommunala p-böter mellan 2009 och 2013.
I många fall är p-bolagets enda bevis själva p-boten med en anteckning av parkeringsvakten om vilken överträdelse som påstås ha skett. Men ofta räcker det. Enligt en dom i Högsta domstolen, HD, från 2001 har en sådan anteckning ett starkt bevisvärde, och "enbart ett påstående om motsatsen av fordonets ägare kan inte vara tillräckligt för att betalningsansvaret skall undanröjas."
– Det lever kvar en gammeldags syn på p-vakterna som en sorts statliga tjänstemän, trots att parkeringsövervakningen i dag till stor del sköts av företag som har ett vinstintresse, säger Martin Elfver, chefsjurist på bilistorganisationen Motormännens riksförbund.
Sten Åke Håkansson, vd på parkeringsbranschens intresseförening Svepark, menar däremot att det saknar betydelse för p-bolagens trovärdighet i rätten att de kan ha ett ekonomiskt intresse av att skriva ut p-böter.
– Jag förstår inte den kopplingen. Vi förutsätter att våra medlemsföretag och deras anställda arbetar så professionellt att det inte finns någon risk att de bötfäller felaktigt.
Men kanske är de ökade möjligheterna att ta datummärkta digitalfoton på väg att ändra rättspraxis. I en HD-dom från förra året gavs ett foto taget av den parkerande större tyngd än parkeringsvaktens vittnesmål. Martin Elfver hoppas att domen ska leda till höjda beviskrav mot p-bolagen i tingsrätterna.
– De kan numera enkelt dokumentera om det saknas giltigt parkeringstillstånd. Därför är det rimligt att domstolarna kräver fotobevisning i större utsträckning än i dag, säger han.
Inom parkeringsbranschen förekommer så kallade nollavtal, som innebär att parkeringsbolaget inte får någon fast ersättning av markägaren för parkeringsövervakningen, utan i stället får ta hand om intäkterna från p-böterna. Ibland ingår även p-avgifterna. Nollavtalen har fått kritik för att driva p-bolagen att skriva många p-böter. Den statliga parkeringsutredningen från 2006 föreslog inget förbud mot nollavtal men slog fast att de är olämpliga.
Det saknas säkra uppgifter om hur vanligt det är med nollavtal. UNT har frågat de sju p-bolag som är aktiva i Uppsala kommun om vilken typ av avtal de har med markägarna. Det enda bolag som svarat på frågan är Apcoa. I Uppsala har Apcoa dels avtal där man får ersättning per arbetad timme, dels avtal där man får en procentuell ersättning för alla parkeringsintäkter: reklam, betalautomater, hyror från parkeringsplatser och kontrollavgifter.
Parkeringsjätten Q-park hör till dem som inte vill svara på frågan:
– Förstår inte riktigt hur du tänkte här? Vi släpper aldrig företagskritisk information, skriver vd Peder Ståhlberg i ett mejl till UNT.
Sten Åke Håkansson på Svepark anser att nollavtal inte är sämre än någon annan avtalsform.
– Det finns så många typer av nollavtal. Om avtalet är skrivet på ett bra sätt är det inget negativt.
Meningen med parkeringsövervakning är väl att man ska parkera rätt?
– Ja.
Men om man har ett nollavtal som bara ger p-bolaget p-böterna, då måste väl folk parkera fel för att p-bolaget ska tjäna pengar?
– Nej, man kan tjäna pengar på andra saker också, exempelvis parkeringsavgifterna.
Nu frågar jag om avtal där p-bolaget bara får behålla p-böterna.
– Vi kommer inte längre. Jag tänker inte svara mer ingående än jag redan har gjort.