För tre år sedan enades politikerna i Uppsala kommun om att minska kommunens utsläpp av växthusgaser med 30 procent till år 2020, jämfört med 1990 års nivåer.
Men med tio år kvar till målgång minskar inte utsläppen. I stället står utvecklingen stilla och de totala utsläppen beräknas vara lika stora år 2020 som år 1990. Orsaken är att Uppsala är en växande stad och fler människor skapar större utsläpp.
– Vi kommer att få problem med att nå målet med den utvecklingstakt vi har i dag. Vi måste se över hela vår strategi för att lyckas och öka takten i omställningsarbetet mot en mer klimateffektiv kommun, säger Michael Åhlman som är kommunens vikarierande klimatstrateg.
Kommunens utsläppsmål formuleras i dag på två sätt, både som en minskning av utsläppen i absoluta tal och per invånare. Baserat på utvecklingen fram till nu är bedömningen att Uppsala inte kommer att lyckas med minskningen i absoluta tal. Däremot bedöms minskningen per invånare som mer nåbar. Men då mäts inte alla utsläpp som vi människor bidrar till.
– I dag räknar vi bort viktiga delar av vår klimatpåverkan. Men vi måste titta på våra faktiska utsläpp, även om vissa är svåra att mäta, annars blir det inte meningsfullt. Gör vi det får vi även problem att nå målet om minskade utsläpp per invånare, säger Michael Åhlman.
Några exempel på utsläpp som inte mäts är våra långväga resor med flyg och den indirekta påverkan vi har genom att köpa varor som producerats någon annanstans i världen och där orsakat utsläpp. Men planen är att Uppsalas klimatmål åter ska behandlas i kommunfullmäktige i vår, och då kan även dessa utsläpp komma att räknas med.
Men hur ska Uppsala kunna minska utsläppen när det redan nu är svårt, och ännu fler utsläpp kan räknas in?
– Det är en jättestor utmaning och det kommer kräva mer omfattande insatser och radikalare grepp, säger Michael Åhlman.
Han räknar upp de viktigaste utsläppskällorna som man behöver jobba med. Utöver transporter är den energi som krävs för att värma våra hus en stor källa till utsläpp. Här spelar Vattenfalls kraftvärmeverk i Boländerna en viktig roll.
– Att som i dag elda våra sopor för att producera fjärrfärme och el i värmeverket är helt rätt strategi. Problemet är att man också använder en hög andel torv som bränsle. Vi behöver hitta bränslen med mindre klimatpåverkan. Att åstadkomma det ligger på kommunen och Vattenfall, som har ett samverkansavtal om värmeverket, säger Michael Åhlman.
Men den viktigaste åtgärden för att minska utsläppen, enligt Michael Åhlman, är att Uppsalaborna ställer om till en mer hållbar livsstil. Det handlar till exempel om att undvika onödigt bilåkande och flygresor, hushålla med värme och varmvatten samt att konsumera varor som inte skapat så stora utsläpp när de producerats.
– Om alla gjorde det skulle det ge den absolut största effekten på klimatet. Det kommunen kan göra är att öka medvetenheten och att underlätta för folk att exempelvis välja cykeln eller bussen framför bilen.
I dag finns ett uttalat politiskt mål om att öka resandet med kollektivtrafik med 50 procent i Uppsala. Men mätningar har visat att bussresandet minskar medan bilresandet ökar, mätt i andelar av det totala resandet. Däremot har antalet som reser kollektivt ökat. Att öka resandet med kollektivtrafik är också det som Naturskyddsföreningen i Uppsalas tycker är viktigast för att minska utsläppen. Men Naturskyddsföreningen tror inte att dagens bussar kan få folk att ställa bilen i högre utsträckning. I stället anser man att politikerna genast bör börja planera för spårvagnar.
– Det finns forskning som visar att bussar inte förmår ta över kräsna bilister i samma höga grad som spårvagnssystem. Det beror bland annat på att spårvagnar upplevs vara av högre kvalitet och bekvämare. Med spårvagnar skulle vi på sikt kunna halvera våra bilresor inom kommunen, säger Naturskyddsföreningens vice ordförande Per Hultén.