Svårare för äldre som vill adoptera

Samuel Skäremo Fröberg hackar frenetiskt med sin spade på trappan till rutschkanan tills han får hjälp av sin pappa att komma upp. Han pladdrar glatt men det är svårt för en utomstående att förstå. Den nyfikna 2,5-åringen kommer från Guilin i södra Kina.
- Han lär sig svenska jättesnabbt, säger Hans Fröberg.
När paret ansökte om att få adoptera hade de läst att en övre åldersgräns för adoptivföräldrar diskuterades. De blev lugnade och fick höra att var man lämplig på andra sätt skulle det nog gå vägen. I somras kom Socialstyrelsens nya handbok för adoptioner och i den betonas åldern hårdare än tidigare.
Grundrekommendationen är att man inte ska vara äldre än 42 år när man adopterar.
- Det är irriterande att så många vill se rekommendationerna som regler fast det inte är det. Jag tycker att Socialstyrelsen kunde ägna sig åt viktigare saker som att ta hand om barn som far riktigt illa, säger Ingrid Skäremo.

Adoptionsprocessen har varit lång. Det tog ett år från att de anmälde sig hösten 2004 till dess att den första utredningen var klar.
- Totalt var det 16 olika dokument som vi skulle skicka in och den kinesiska ambassaden skulle legalisera allihop, säger Hans Fröberg.
På grund av att det blivit svårare att få adoptera kinesiska barn drog adoptionen ut på tiden och medgivandet som paret fått från kommunen hann gå ut.

De blev tvungna att söka nytt medgivande, men som tur var räknades det inte som en ny ansökan. Även efter att man blivit godkänd båda i Sverige och de andra landet kan de svenska myndigheterna tvinga folk ur kön.
- När det gått så långt är det ju som att man känner barnet sparka i magen, säger Ingrid Skäremo.
- Det tycker jag är det mest upprörande av alltihop. Om vårt medgivande inte hade förnyats då vet jag inte vad jag hade gjort. De hade kunnat peta oss, men vi lyckades få det förnyat innan de nya rekommendationerna kom, säger Hans Fröberg.

Antalet internationella adoptioner minskar, särskilt i Asien, men Samuel Skäremo Fröberg utgör ett undantag. Han plockades upp på gatan av någon som lämnade in honom till polisen. Familjen har fortfarande kvar en tidningsannons med små skrynkliga hittebarnsansikten, ett av dom tillhör Samuel Skäremo Fröberg. Familjen har även fått ett fotoalbum med bilder från hans uppväxt. Själva besökte de inte barnhemmet, eftersom Samuel redan rest 30 mil i värmen när de träffades. De tyckte att en separation räckte. Kanske reser de tillbaka när han är äldre.

Ingrid Skäremo arbetar i vanliga fall som präst i domkyrkoförsamlingen men nu är hon mammaledig. Hans Fröberg är gymnasielärare i Stockholm men just nu studerar han på Uppsala universitet eftersom han fick bidrag från lärarlyftet.
- Det passade perfekt. Dels slipper jag pendla, dels kan jag styra mer själv över min tid, säger Hans Fröberg.
Tycker människor i er omgivning att det är konstigt att ni valt att adoptera nu?
- Vissa i vår ålder som har vuxna barn säger "Oj, att ni orkar". Andra säger "Det kanske man skulle göra, börja om på nytt". De allra flesta är bara glada för vår skull, säger Hans Fröberg.

Paret oroas över hur bedömningen av adoptivföräldrar utvecklas.
- Många känner att det bara är supermänniskor som får adoptera. Vissa vågar inte ens vara sjuka perioden innan de adopterar eftersom utdrag från Försäkringskassan kollas upp, säger Hans Fröberg.
- Visst måste man vara medveten om att adoptivbarn har särskilda behov, men det finns mer kunskap i dag om hur man ska hantera en adoption. Det viktigaste är att man är en vanlig människa med hyfsad människosyn som har förmåga att respektera och ge kärlek, säger Ingrid Skäremo.

Paret ser ljust på framtiden och är inte oroliga över att åldras med en tonåring i huset.
- Jag tycker bara man blir klokare med åren. Går man på en studentmottagning här i Uppsala är det ju många som har pensionerade föräldrar, säger Ingrid Skäremo. Hon fortsätter:
-Hans föräldrar blev över 80 år och mina lever än och är högst vitala så förhoppningsvis har vi fått bra gener. Dessutom har jag tre vuxna barn sedan tidigare och vi har släktingar och faddrar som kan ställa upp om något skulle hända oss.

Samuel Skäremo Fröberg går fram till sin mamma för att få en värmande kram, sedan fortsätter han att leka med sin lastbil och lassar den full med snö. Snart är det dags att gå in och fortsätta fixa inne i lägenheten, Samuel Skäremo Fröberg ska få ett eget rum.

Adoptionscentrum är en ideell medlemsorganisation som bland annat arbetar med adoptionsförmedling och stöd och råd till adoptivföräldrar och deras barn. UNT har talat med Inga Näslund som är informationssekreterare.

Vad tycker ni om åldersrekommendationerna?
- Från början var vi positiva, det är viktigt att tänka 20 år framåt i tiden. Det var många adopterade i föreningen som själva förde fram den åsikten. Nu tycker vi att många kommuner varit lite väl rigida. Det är sorgligt när fina familjer som redan fått sin ansökan godkänd inte får stå kvar i kön för att medgivandet från kommunen gått ut, säger Inga Näslund.
Många länder har infört egna åldersgränser. I Kina ligger gränsen på 50 år, eller 55 år om man adopterar ett barn med särskilda behov.
- Där har man länge haft synen att det är bättre att bilda familj sent, och man hade tidigare en lägre åldersgräns för adoption på 35 år. Nu har den sänkts till 30 år, säger Inga Näslund.

I vissa länder har yngre föräldrar förtur till yngre barn. Äldre par har ofta accepterat att ta emot barn som hunnit bli 7-8 år, nu har det blivit svårt att hitta familjer till dom.
- Jag tycker att det är en elegant lösning som vissa länder har, att åldersskillnaden mellan barn och förälder inte får vara mer än 40 år, säger Inga Näslund.

Hur många familjer har fått sina ansökningar avslagna på grund av ålder?
- Förra året avslogs ansökan för 10-20 familjer som ville adoptera kinesiska barn på grund av ålder. Skulle man räkna in alla länder så blir det nog det dubbla. Antagligen blir det ännu fler i år och det är tråkigt, säger Inga Näslund.

Enligt Inga Näslund är det tydligt att det blivit tuffare för äldre par som vill adoptera. I de allra flesta fall räknas det som en ny ansökan när man måste förnya sitt medgivande och en adoption tar allt längre tid. Negativa adoptionsbeslut överklagas ofta av familjerna, men nästan aldrig de positiva besluten. Ändå är kommunerna rädda att få backning från domstolarna om de låter ett äldre par adoptera.

Många kommuner har valt att inte avbryta utredningar som är i gång, men man informerar nya äldre sökande om att chanserna är små.