Svårare att adoptera i Sverige
Det har blivit svårare att adoptera. Det finns färre barn för adoption, väntetiderna är längre och kraven från givarländerna har ökat. Överviktiga kan nekas adoption.
Mamma Jenny Boija Bennbom med lilla Ruth i famnen.
Foto: Pelle Johansson
Adoptionscentrum är en förening, Sveriges största och äldsta adoptionsorganisation. Sedan internationella adoptioner tog fart ordentligt i Sverige i början av 60-talet finns ca 47 000 internationellt adopterade barn i landet. I fjol kom drygt 500 barn till Sverige.
I Uppland arrangerar Adoptionscentrum olika aktiviteter, exempelvis temakvällar, samtalscirklar, familjefester och Öppen förskola.
Enligt Birgitta Nordström, ordförande för föreningen i Uppland, har det blivit svårare att adoptera barn.
- Vi befinner oss i en svacka. Det finns färre barn för adoption, väntetiderna blir därför längre. Dessutom har kraven från givarländerna ökat, man måste exempelvis ha minst 11 års utbildning och man få inte vara fet, berättar Birgitta Nordström.
Hon tror att en förklaring kan vara att situationen i givarländerna har förbättrats vilket ger utrymme för adoptioner inom landet.
Kina är fortfarande största givarland, ca 150 barn per år till Sverige. Bland övriga länder märks Korea, Indien, Sydafrika, Vietnam, Colombia och Etiopien.
Gunilla Cederholm Wilhelmsson, psykoterapeut, föreläste på söndagen under rubriken När det inte blir som man tänkt sig. Hon betonar att det går bra för de allra flesta adopterade barn, ca 80 procent. Det är samma siffra när det gäller icke adopterade barn.
För övriga ca 20 procent går det sämre, det gäller både adopterade och icke adopterade barn.
Forskning har dock visat att det är något vanligare med psykiska problem bland adopterade barn. En något högre självmordsfrekvens har också noterats.
- Egentligen tycker jag det är konstigt att det inte är fler som mår dåligt. En tvååring som kommer hit från ett barnhem har varit med om mycket, allt från undernäring till separationer. Bara att flytta från en miljö till en annan är en stressituation, säger Gunilla Cederholm Wilhelmsson.
Hon anser att samhället generellt har dålig kunskap om adopterade barn. Utbildning i adoptionskunskap är dålig. Ofta är det adoptivföräldrarna själva som får stå för kunskapen i skolan, hos myndigheterna och i vården.
De som blir adoptivföräldrar i dag är trots allt mycket bättre rustade, bland annat därför att adoptionsorganisationerna bidrar med kunskap genom utbildning till föräldrarna.
Så jobbar vi med nyheter