Videon är inte längre tillgänglig
”Helvetes jävlar, förbannade biljävel”.
Det finns ett avsnitt i Sunes jul där pappa Rudolf, spelad av Peter Haber, spottar ur sig svordomar efter att billåset frusit fast.
Som barn var det oerhört fascinerade att höra Rudolf svära. Och helt ärligt, svordomar kan vara lika fängslande i dag. Det vet Ulla Stroh-Wollin, docent i Nordiska språk, som forskat i ämnet.
– Jag tror att vi fascineras just för att det är fult, det är lite kittlande. Människor är också sällan så kreativa som i sådana sammanhang. Ibland hittar man uttryck som inte finns, säger hon.
De fula orden står också i centrum när nordiska svordomsforskare i nätverket SwiSca samlas i Uppsala nästa vecka för att dissekera och presentera den forskning som finns på området.
Enligt Ulla Stroh-Wollin är det ett smalt forskningsområde, vilket också är en av anledningarna till symposiet som tidigare arrangerats i Köpenhamn och Oslo.
– Vår danska ordförande för nätverket är mer eller mindre ensam om det här med svordomsforskning i Danmark. Det var så nätverket kom till. Hon ville träffa likasinnade, säger Ulla Stroh-Wollin, som är med och arrangerar eventet i Uppsala.
Svordomar kan av somliga ses som en detalj i språket. Men på senare år har allt fler svenska forskare valt att fokusera helt på svordomarna.
Kanske inte heller så konstigt med tanke på att vi svenskar svär som aldrig förr.
– Jag kan säga att vi svär mer än för 50 år sedan. Men det är inte alls självklart att vi svär mer och mer. Historiskt var det till exempel återhållet i slutet av 1800-talet jämfört med hundra år tidigare, säger Ulla Stroh-Wollin, som menar att svärandets popularitet går i vågor.
Men varför svär vi mer i dag jämfört med för ett halvt sekel sedan?
– Jag tror det hänger ihop med den allmänna samhällsutvecklingen. Vi accepterar överhuvudtaget mer. Sedan kontrolleras vi inte uppifrån på samma sätt, vi har inte samma filmcensur och samma censur överlag i samhället.
Så svär vi på något annat sätt i dag, jämfört med tidigare? Jag menar, "järnspikar" känns ju som ett rätt förlegat ord.
– Det riktigt nya i Sverige är att vi har fått in de sexuella svordomarna. Och även att man fått in de engelska orden som vi inte har haft tidigare. Till exempel ”fuck” och "shit".
Hon tror att förklaringen till de nya orden dels har att göra med allmän kulturpåverkan, dels för att våra gamla ord inte längre har samma kraft.
Svärandet i sig kanske inte uppfattas som något positivt, men det kan även ha en förenande effekt på oss människor.
– Rent allmänt kan man säga att man använder svordomar för att utrycka känslor eller förstärka det man säger. Men det kan också användas som ett gruppspråk, som ett socialt kit mellan vänner, säger Ulla Stroh-Wollin.
Svordomarna är också det som samlar och förenar det tjugotal forskare som kommer till Uppsala och Engelska parken nästa torsdag, där det kommer att hållas föreläsningar och panelsamtal. Ulla Stroh-Wollin hoppas även att alllmänheten ska hitta dit.
Om något skulle gå åt pipsvängen nästa vecka, har du ett favoritsvärord som du kan använda då?
– Jag har kommit över ett ord i en dramatext från tidigt 1800-tal; "Knäveln", jag tycker det är lite smågulligt. Förmodligen är det en ersättning för djävulen, och ett uttryck för busunge.