Kantareller trivs bra i blandskogar och växer ofta nära stigar och gamla skogsvägar.
Tallar, granar och aspträd tornar upp sig i alla väderstreck. Blåbärsris täcker marken mellan de stigar som slingrar sig över stock och sten och sakta kryper ur sikte. Fåglar sjunger, myggor surrar, brisen ruskar försiktig om trädkronorna ovanför.
– Ser du dem? frågar Åsa Jern.
Mycket riktigt, ett knappt stenkast från stigen sticker gula små toppar upp. Skogens guld, för de som inte reserverat den titeln för hjortronbären. Kantareller.
En regnig försommar med efterföljande värme har satt saker i rörelse i skogen. Naturreservatet Lunsen söder om Uppsala är inget undantag – också här har svampsäsongen inletts. Naturreservatet må vara ett populärt besöksmål, och intresset för utevistelse i skog och mark har bara ökat i takt med pandemins framfart. Men för den svampsugne finns det ändå hopp.
– Det rör sig mycket folk i den här skogen, men det brukar gå att hitta svamp ändå, för folk uppmärksammar dem inte, säger Åsa Jern.
Åsa Jern är svampkonsulent. Hennes uppgift är att folkbilda inom svamp och svampplockning.
Hon är svampkonsulent – en av cirka 200 i hela landet. En svampkonsulent har som lägst en grundläggande utbildning i svampkunskap och håller svampkurser, föredrag och utflykter. Åsa Jern är van att handskas med nybörjare och har ett grundläggande tips till den som vill ge sig ut på svampjakt:
– Om ni tycker att ni går långsamt, då går ni för fort, säger hon och skrattar.
Hon rekommenderar att man då och då stannar och vrider sig ett helt varv på stället medan man söker av marken med blicken – annars är det lätt att man trampar på svamparna. När man väl hittat ett fint exemplar – tillräckligt stort och fritt från insektsangrepp – är det dags att plocka.
En regnig försommar följt av värme har kickstartat kantarellsäsongen. Redan nu finns skogens guld att hitta i de uppländska skogarna.
– Jag rensar runt svampens fot så att jag får loss dem. Sen plockar jag upp hela svampen för att kunna artbestämma den – fotbasen är en viktig del av artbestämningen. Om man grovrensar direkt i skogen när man plockar slipper man också en massa onödigt skräp i korgen.
"Det är viktigt att få med fotbasen när man ska artbestämma", säger Åsa Jern som här plockat upp en stensopp, även känd som Karljohan.
Svampkniven med borste är svampplockarens främsta redskap. Dessutom är det bra att ha garderoben i åtanke när man ska ge sig ut i skogen – en rätt klädd svampplockare är en heltäckt svampplockare. Långärmad skjorta och långa byxor ger skydd mot både grenar och insekter, och gummistövlar skyddar dessutom mot väta. Åsa Jern rekommenderar också att plockaren har med sig en korg att bära fynden i – papperspåsar eller tygkassar går också bra, men aldrig platspåsar. I plast snabbas nedbrytningsprocessen upp, och svampen riskerar att bli dålig snabbare.
En korg är det allra bästa att bära de plockade svamparna i. En påse i tyg eller papper kan också fungera, men absolut ingen plast. "Nedbrytningsprocessen går snabbare i plast, och om man tillagar och äter svampen kan man bli sjuk", säger Åsa Jern.
Tillagning av exemplar som blivit dåliga är inte helt ovanligt. Åsa Jern poängterar att svamp är ett livsmedel och måste hanteras som ett sådant. Det inkluderar att ta vara på sin fångst så snart som möjligt efter avslutad plockning – helst så fort man kommit hem. Annars riskerar tidigare fullt ätliga exemplar att göra någon sjuk.
– Man tror att man har blivit svampförgiftad, men det kan lika gärna vara att man tillagat en dålig svamp, säger Åsa Jern.
För att säkerställa att det är just ett ätbart exemplar man plockat tillhör också en svampbok eller motsvarande app i telefonen svampplockarens bättre vänner. Väljer man pappersformatet är det dock viktigt att se till att boken är uppdaterad – vad som anses vara matsvampar och inte uppdateras nämligen med tiden.
– Stenmurklan var en enormt populär matsvamp på 90-talet. Men sedan dess har det visat sig att man inte alls ska äta den – den är giftig. Så i gamla böcker kan den fortfarande stå kvar som matsvamp, säger Åsa Jern.
Appar i mobilen eller gamla hederliga (men uppdaterade) svampböcker är bra att ha till hands när man ska artbestämma sina fynd.
Det knastrar under gummistövlarnas grova sulor på skogsstigen. Nedfallna löv samsas med gula barr och döda kvistar som täcker skogens golv. Det har börjat bli ordentligt torrt – vilket inte alls passar svamparna.
– Blir det torka hela sommaren, då går svampens energi åt att överleva istället för att producera frukt – den delen av svampen som man äter. Då blir det inga svampar, förklarar Åsa Jern.
Men än finns det gott om svampar i skogen, och förutsatt att regnet faller över de uppländska skogarna emellanåt kan kantarellsäsongen vara ett bra tag till.
– Jag plockade kantareller redan innan midsommar. Och så länge det finns förutsättningar för att de ska orka sätta frukt så kan säsongen fortsätta ända in i december, säger Åsa Jern.
Den som ännu inte kommit igång med sitt svampplockande behöver med andra ord inte känna sig stressad. Jakten har bara börjat.