Svamp stoppade kolbildningen

Det framgår av en internationell studie kring uppkomsten och evolutionen av så kallade vitrötesvampar, som publiceras i veckans nummer av den ledande vetenskapstidskriften Science.
– Våra resultat ger helt ny kunskap om varför den 60 miljoner år långa karbonperioden upphörde för 300 miljoner år sedan. De öppnar också för en rad tillämpningar, allt från nya sätt att utvinna biobränslen till bekämpning av skogsskador, säger professor Jan Stenlid vid Institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi vid SLU i Uppsala.

I studien har forskare vid universitet i 12 länder undersökt arvmassorna hos 31 svamparter. Genom att jämföra arvsmassorna hos nu levande svamparter kan forskarna visa att vitrötesvamparna hade en gemensam anfader som uppstod för cirka 300 miljoner år sedan.
– Detta är synnerligen intressant eftersom vitrötesvamparnas uppkomst sammanfaller med slutet av den 60 miljoner år långa karbonperioden. Det var då som det kol som vi i dag använde som fossila bränslen bildades från den tidens jättelika sumpskogar, säger Jan Stenlid.
Det vitrötesvampar kan göra, som inga andra levande organismer klarar av, är att bryta ner ämnet lignin. Lignin ingår i trädens cellväggar och ger dem styrka och stabilitet.
– Uppkomsten av vitrötesvampar som bröt ner lignin kan vara en viktig förklaring till varför döda träd slutade att lagras i marken för att slutligen fossiliseras i form av kol, säger Jan Stenlid.

De enzymer som vitrötesvamparna använder för att bryta ner lignin kallas för peroxidaser. I studien har forskarna kartlagt generna för en mängd olika sådana peroxidaser, varav flera tidigare inte varit kända.
– Det är sannolikt att olika peroxidaser som bryter ner lignin kommer att kunna användas inom den kemiska industrin, till exempel för att framställa biobränslen, säger Jan Stenlid.
SLU-forskarnas bidrag till den nya studien är att ha kartlagt arvsmassan hos rotticka, en art av vitrötesvampar som angriper trädrötter och orsakar miljardförluster inom det svenska skogsbruket.
– Med de nya kunskaperna om mekanismerna för dessa angrepp skapas också förutsättningar för att hitta effektiva motmedel som kan förhindra dem, säger Jan Stenlid.