Det framgår av en unik studie, ledd av forskare vid Enheten för internationell mödra- och barnhälsovård vid Uppsala universitet, som publiceras i den medicinska tidskriften BMJ Open.
– Som väntat sjönk stödet för kvinnlig omskärelse ju längre tid man bott i Sverige. Däremot var det en glädjande överraskning att en så klar majoritet även bland nyanlända tyckte att alla ingrepp för att förändra kvinnors könsorgan är oacceptabla, säger professor Birgitta Essén, som är huvudansvarig för studien.
Studien omfattar 372 vuxna kvinnor och män som invandrat till Sverige från Somalia, varav drygt hälften hade bott i sitt nya land under kortare tid än fyra år.
Trots att nästan alla själva hade blivit omskurna som barn, för kvinnornas del ofta med någon mer omfattande och stympande form av omskärelse, var stödet för denna i stora delar av Afrika urgamla tradition mycket svagt.
Nästan alla deltagare som levt en längre tid i Sverige och mer än nio av tio av dem som bott i landet under kortare tid än fyra år ansåg att alla former av omskärelse som innebär någon anatomisk förändring av kvinnans könsorgan – till exempel att hela eller delar av klitoris skärs bort – är oacceptabla.
En klar majoritet var även emot en mer symbolisk form av omskärelse, så kallad prickning av förhuden till klitoris med något vasst föremål.
I likhet med andra former av kvinnlig omskärelse är också prickning förbjudet i Sverige.
– Prickning är dock ett mycket mindre ingrepp än manlig omskärelse, som inte är olaglig om den genomförs av vårdpersonal, säger Birgitta Essén.
Bland den minoritet av deltagarna som inte var emot all kvinnlig omskärelse var nästan alltid prickning den form av omskärelse som de kunde tänka sig för sin döttrar och skulle vilja se leva vidare som tradition.
Kvinnlig omskärelse beskrivs ofta som ett sätt för män att kontrollera kvinnors sexualitet.
– I vår studie var dock motståndet mot kvinnlig omskärelse väl så högt bland männen som bland kvinnorna, säger Birgitta Essén.
Studien är på flera sätt unik. Deltagarna rekryterades i samarbete med flera somaliska föreningar – dock inte sådana som grundats just för att arbeta mot könsstympning – och alla uppgifter till den samlades in av specialutbildade medarbetare som själva kommer från Somalia och talar somaliska.
– Båda dessa upplägg ökar sannolikheten för att våra resultat verkligen återspeglar synen på kvinnlig omskärelse bland invandrare från Somalia i stort, säger Birgitta Essén.
Kartläggningen som nu gjorts skulle egentligen ha varit startpunkten för en riktad interventionsstudie för att med hjälp av somalier som bott länge i Sverige påverka och förändra nyanlända somaliers attityder till kvinnlig omskärelse.
– Utifrån denna kartläggning och det oväntat låga stödet för kvinnlig omskärelse bland nyanlända har vi beslutat att inte fullfölja studien, som i värsta fall skulle kunna göra mer skada än nytta. Av allt att döma kommer stödet för kvinnlig omskärelse att fortsätta minska i snabb takt även utan vår hjälp, säger Birgitta Essén.