Svagt intresse för homoadoptioner

I februari förra året kom lagen som gav homosexuella rätt att prövas som adoptivföräldrar. En rundringning till några kommuner i UNT:s spridningsområde visar att ingen av kommunerna har fått in någon ansökan från homosexuella som vill adoptera barn.

Uppsala2004-09-14 00:00
Sedan lagen trädde i kraft har Uppsala kommun fått några enstaka förfrågningar om närstående adoption, det vill säga adoption av en partners barn. Men någon ansökan om adoption har hittills inte lämnats in. Någon ansökan om utländsk adoption har heller inte lämnats in till kommunen.
Vid socialförvaltningarna i Tierp, Älvkarleby, Östhammar, Heby och Enköping känner man heller inte till någon ansökan om homoadoptioner.
- Det är väldigt konstigt. Det var en himla debatt innan, men när lagen kom hände ingenting. De homosexuella kanske inte vill blotta sig, det är fortfarande lite tabu, säger Tiina Höglander vid socialförvaltningen i Älvkarleby.

Osäker
Klas Bäckman vid familjerätten i Östhammar är osäker på hur han ska tolka situationen.
- Kanske finns det fortfarande ett motstånd hos homosexuella att lämna in en ansökan om adoption. Det blir så påtagligt i och med en ansökan. Men det handlar säkert också om alla överväganden som ska göras, att adoptera barn är en lång process, det kan ta år innan man är säker på vad man vill, säger Klas Bäckman.
Hittills har homosexuella par haft svårt att förverkliga drömmen om att adoptera barn från utlandet. Den riksomfattande organisationen Adoptionscentrum förmedlar adoptioner från 18 länder.
Men inte till homosexuella.
- Alla givarländer säger nej. Så fort de ansvariga i givarländerna ser att det står något om homosex i papperen säger dom nej. Vi har ett par som fått medgivande från en kommun att adoptera, men utsikterna att något land säger ja är mycket små, berättar Inger Näslund vid Adoptionscentrum i Stockholm.

Kan ge extra utanförskap
Adoptionscentrum har en positiv inställning till så kallade närståendeadoptioner. Däremot är man inte lika positiv när det gäller internationella adoptioner.
- Det beror dels på att inga givarländer accepterar att skicka barn till homosexuella i Sverige och dels på att barnen som kommer hit får kännas vid ett extra utanförskap. Det kan vara svårt nog ändå, säger Inger Näslund.
Sören Andersson är förbundssekreterare för Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, RFSL. Han bekräftar att det inte är särskilt många homosexuella i landet som ansökt om att få adoptera barn.
- Det finns ingen samlad statistik, men vad jag förstår handlar det inte om särskilt många. Men man skaffar inte barn automatiskt bara för att man har rätt till det. Jag tror man måste tänka länge. Det här är något nytt, en omsvängning i homokulturen som tar sin tid, säger Sören Andersson.

Valt bort barn
Han betonar samtidigt att många homosexuella valt bort barn, men att yngre homosexuella kanske har en annan uppfattning.
Sören Andersson hänvisar samtidigt till en rapport från socialstyrelsen där det heter att en del homosexuella kränks i sina kontakter med kommunernas socialtjänst.
- Det kan vara ett skäl till att man inte vill ta kontakt med kommunerna. Det verkar finnas socialsekreterare som lider av homofobi. Jag tror socialsekreterarna måste utbildas för att de ska förstå vad homosex är för någonting och vad vi står för. Det finns en stor brist på kunskap i kommunerna, säger Sören Andersson.
Susanna Stålhand vid familjerätten i Enköpings kommun tillbakavisar påståendet från RFSL.
- RFSL ska vara försiktig med sina uttalanden. Det är olyckligt om det finns enstaka fall där någon behandlats illa, men jag tror inte alls att det ser ut på det viset. Vi behandlar alla människor lika, säger Susanna Stålhand.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!