1969 startade föreningen Norrlandsgillet i Märsta, en grupp där alla medlemmar ska ha någon slags anknytning till norra Sverige. Sedan föreningen startade har de haft en tradition att varje år hålla en surströmmingsskiva och årets upplaga kommer att hållas den 9 september tillsammans med pensionärernas riksorganisation.
-Över 100 personer brukar komma, både medlemmar och deras bekanta. De äter och dansar och sjunger allsång, berättar Inga-Lill Sallander, kassör för Norrlandsgillet i Märsta.
Redan tidigt under intervjun avslöjas att jag aldrig har smakat surströmming och trots att hon uppmuntrar mig att prova på så varnar Inga-Lill Sallander för en stark reaktion.
-Jag tror inte att du skulle tycka om det. Jag som kommer från Norrland är ju uppvuxen med det, men många måste äta det flera gånger för att gilla det. Har du inte luktat på det heller? Ojdå, då kommer du att svimma, säger hon.
Inga-Lill Sallander berättar om en gammal kollega till henne som kom till Sverige som flykting från Ungern på 1950-talet. Hennes första kontakt med surströmming var inget vidare.
-Hon skulle köpa mat och tänkte att den här fisken går det väl att göra något av och så var det surströmming. Hon blev nästan rädd när hon öppnade burken och undrade var hon hade hamnat någonstans. Först trodde hon att det var hål i burken och att fisken hade blivit dålig, säger Inga-Lill och skrattar.
Doften är speciell, men Inga-Lill tycker inte att surströmming luktar illa. Det tycker inte hennes man Åke heller - nu.
-Som stockholmare så tyckte jag inte att det var så charmigt i början, men nu tycker jag att det luktar gott, säger han.
Åke är inte främmande för surströmming, faktum är att han själv för omkring 20 år sedan var med i föreningen Sigtuna surströmmingssällskap, en förening som existerar än idag. Han säger också att han upplever att surströmmingen är mer etablerad i Märsta än vad den är på de flesta andra ställen utanför Norrland, vilket han tror beror på bygget av Arlanda flygplats och att många norrlänningar i samband med det sökte sig till orten.
Inga-Lill och Åke ser fram emot surströmmingsskivan som de beskriver som ett speciellt tillfälle eftersom alla gäster har surströmmingsgillandet gemensamt. De berättar att stämningen brukar vara god, om än lite annorlunda.
-När man förbereder, skalar och rensar så är det nästan knäpptyst i lokalen, sedan när man ska äta skålas det och alla börjar prata. De har inte tid att prata innan för de måste skynda sig att rensa så att de får börja äta och det är faktiskt ingen överdrift, säger Inga-Lill.