Nu slutar en doldis som ändå har gjort stort avtryck.
Du ska inte förhäva dig. Inte uppta andras tid med din talan. Kenneth Holmstedts uppväxt i norrländska Burträsk andas den strängaste formen av jantelag. Det var långt ifrån självklart att arbetargrabben från Västerbotten skulle bli högsta chef och ansvarig för drygt 10 000 anställda och 11 miljarder kronor i omsättning.
Efter 11 år som Uppsalas stadsdirektör tycker han fortfarande att blygheten, arvet från Burträsk, är hans största brist.
– Jag har försökt att frigöra mig. Jag har läst böckerna om nätverksbyggande, men jag är inte världens bästa när det akademiska Uppsala har sina mingel. Jag vet att man ska välja ut fyra personer som man ska närma sig och försöka påverka, men jag kan inte.
Det är inte helt lätt att få ihop bilden av Kenneth Holmstedt. Under hans första år i Uppsala kritiserades hans ledarstil av anställda. Han beskylldes för toppstyrning och för att kväsa kritiska synpunkter med nedlåtande kommentarer och hot om repressalier. Enligt facken var uppfattningen så utbredd att man genomförde en medarbetarundersökning. Resultatet gav en splittrad bild och Kenneth Holmstedt sa till medierna att han inte kände igen sig i kritiken. I dag är han något mer självkritisk.
– Jag ville göra stora förändringar men var inte tillräckligt pedagogisk. 90 procent av det jag gjorde var helt nödvändigt, men ibland var jag för ivrig och tjurig.
Kenneth Holmstedt säger att det fanns en kultur av ”kan själv” som han ville ändra till mer samarbete.
– När du gör förändringar hotar du ibland människors existens. Om jag hade vetat det kanske jag hade kunnat identifiera personer som var ett hot, de som upplevde att jag minskade deras förmåner och handlingsutrymme.
Kenneth Holmstedt personifierar den av många ifrågasatta organisationen med en uppdrags- och en utförarsida inom kommunen. Själv påpekar han att modellen inte var hans idé, beslutet att skrota de 14 kommundelsnämnderna togs innan han tillträdde. Men det blev hans uppgift att utforma och sjösätta den nya organisationen som både har kritiserats för att vara otydlig när det gäller att utkräva ansvar och för att kosta pengar eftersom den medför dubbla uppsättningar tjänstemän.
– Jag blev den som missionerade om modellen och för mig är det en ideologisk fråga. Politikerna på uppdragssidan står helt på medborgarnas sida, medan utförarsidan jämställs med privata utförare. I dag när 50 procent av alla kommunala tjänster utförs av privata företag är modellen ett sätt att vara trygg med att kommunen inte favoriserar sin egen verksamhet. Men det är inte många politiker som har älskat det här och de har ofta blandat ihop sina roller.
När Uppsala 2011 passerade gränsen till 200 000 invånare sa Kenneth Holmstedt att det var en dröm som besannades och att det var viktigt att trumma in begreppet storstad både hos Uppsalaborna och omvärlden. Men hur bra hängde kommunledningen själv med? I dag brottas Uppsala med omfattande storstadsproblem som brist på bostäder och förskoleplatser.
– Förskolefrågan var en katastrof. Vi blev gång på gång överraskade av hur fort staden växte. Sedan när vi fick en tydlig politisk beställning på fler platser lyckades vi ändå inte ta fram dem på grund av brister i vår egen organisation. Det var ett misslyckande.
Under Kenneth Holmstedts tid har Uppsala förtätats, Fyrisån har fått en ansiktslyftning, Resecentrum har byggts och efter många om och men även Konserthuset. Den förändrade stadsbilden är det Kenneth Holmstedt är mest stolt över, trots att inget egentligen är hans förtjänst. Men en förutsättning var att kommunen år 2004 för första gången på 18 år fick en ekonomi i balans, genomdrivet av den rödgröna politiska ledningen.
– Vänsterpartiets kommunalråd Britt Löfgren formulerade det väldigt bra när hon sa att om man förbrukar för mycket pengar så sätter man sig över demokratin, det vill säga den budget som fullmäktige har beslutat om. Då var attityden att alltid förklara varför pengarna aldrig räckte till. Det bröt vi, men tyvärr börjar det komma tillbaka och förra årets ekonomiska utveckling oroar mig ordentligt.
Men det blir en fråga för hans efterträdare. Den sista mars går Kenneth Holmstedt i pension.
TRE RÖSTER OM KENNETH HOLMSTEDT
Lena Hartwig (S), f d kommunalråd:
Kenneth vet väldigt väl vad han vill. Hans stora engagemang betydde mycket för att vi lyckades vända kommunens ekonomi. Sedan ska man inte sticka under stol med att vi har varit osams. Många gånger har vi politiker inte riktigt hängt med, vi har känt oss sidsteppade och upplevt att tjänstemännen haft för stort inflytande under hans styre. Men på det stora hela har han starkt bidragit till att Uppsala är Sveriges fjärde största stad.”
Linus Tunström, vd för Uppsala stadsteater:
Kenneth är en varm människa som har kontakt med sig själv och sina rötter och är känslomässigt närvarande i sitt ledarskap. Han har alltid visat ett förtroende för att man kan sköta jobbet själv, men finns där och har kunnat komma med bra råd om det har behövts. Han är rörlig i skallen och mycket för teambuilding.”
Maria Gardfjell (MP), kommunalråd:
Kenneth är norrländskt rakt på sak. Han har verkligen haft bra styrning och god ekonomi som ledstjärna och fokus på att vi tillsammans ska göra saker bättre i Uppsala. Men allt har väl inte varit frid och fröjd. Det har ibland blivit ganska uppenbart att Kenneth har ett starkt kontrollbehov och nära till sina känslor. Trots alla fina ambitioner om medskapande, framgår det i en del medarbetarundersökningar att allt inte varit tipptopp.”