Sturekalsonger från 1500-talet göms i domkyrkotorn

I Domkyrkan finns det hemligheter av sällan skådat slag: ett par toffelliknande skor med silversulor, en portfölj från 1700-talet och boxerkalsingar från Svante Sture.
De välbevarade innerbyxorna bars av Svante Sture som tillsammans med hans två söner från den mäktiga Stureätten avrättades på Uppsala slott 1567.
Till det yttre ser byxorna ut som ett par boxerkalsonger där de ligger i en stor kartonglåda.

En skillnad är dock att Svantes kalsonger var gjorda i sämskskinn - inte 100 procent bomull. Dessutom har de lagats, vilket troligen är sällsynt i dagens konsumtionssamhälle.
Innerbyxorna väckte stort intresse för ett par år när de lånades ut till Helsingfors för en temautställning om kalsonger. Men i Uppsala har de aldrig visats.
- Det finns mycket här som jag gärna skulle ställa ut, säger textilkonservatorn Gunnel Berggrén.

Under ett besök på sjätte våningen i domkyrkans södra torn lyfter hon på locket till flera kartonger och visar föremål som hålls skyddade mot fukt och damm. Nya förvaringssystem som kostat en kvarts miljon ska bevara över hundra år gamla liturgiska textilier från att vittra sönder.
Ett stort textilt konstverk som börjar närmar sig hundraårsåldern är den brudpäll som skänktes till Domkyrkan 1919 av friherre Louis de Geer på Leufsta.
Brudpällen hängdes upp på fyra pinnar när den användes. Den bildade en himmel av nätspets i ljusblått silke och broderade stycken i rött och blått siden över det brudpar som gifte sig. Längs fransarna har texter broderats i guld: "Kärleken är stark som döden", "Kärleken förgår aldrig"...

Numera ligger även brudpällen på sjätte våningen i tornet. Brudpällen användes sällan förr, numera aldrig.
- En sådan brudpäll skulle vi aldrig kunna beställa i dag. Den skulle säkert kosta bortåt en miljon att tillverka, säger vaktmästare Björn Åhlander.
Det finns ett par tusen inventarier i domkyrkans ägo. Utrymmesbrist är skälet till att endast en liten del visas upp i domkyrkans museum, Skattkammaren.
- Jag har jobbat här i sju år och jag har fortfarande inte grävt igenom allt. Det skulle vara jätteroligt att visa upp fler föremål, säger Gunnel Berggrén.
- Museet skulle behöva vara tre-fyra gånger större. Det man inte tänker på är att kyrkan är så stor. Därför är även många inventarier stora, säger Björn Åhlander.

Mycket av guld och silver från tiden före 1700-talet finns inte längre bevarat. På den tiden såldes föremål för att få in pengar till kyrkan. Numera sätter Kulturminneslagen stopp för försäljning av föremål och kyrkan har ansvaret att bevara alla föremål till eftervärlden. Det har gjort att Domkyrkan, enligt textilforskare, har kvar en av världens mest ansedda samling av textilier.
Frågan är bara om allmänheten kommer att få se samlingen.
- Min önskedröm? En våning till på museet och lite fler flexibla utställningar, säger Gunnel Berggrén.