– Alla behandlingar har biverkningar och man har inte velat ge behandlingen till en grupp som man har gett upp hoppet om. Man har bedömt att risken för mikrometastaser är så stor att det varit lönlöst att besvära patienterna med den här behandlingen, säger Pär Stattin, adjungerad professor i urologi vid Akademiska sjukhuset.
Eftersom behandlingen normalt inte ges till patienter med den svåraste cancerformen får man ett urval som inte är representativt när man ska se hur lyckad behandlingen har varit.
Nu har man hjälp av Nationella prostatacancerregistret gjort vad man kallar en semiekologisk studie, där man tittar på hur det gått för prostatapatienter. Eftersom behandlingspolicyn skilt sig över tid och mellan olika landsting, har man sett skillnader i dödlighet beroende på vilken behandling patienterna fick när de hade prostatacancer med en tumör som gått över angränsande organ eller med PSA mellan 50 och 200, vilket är ett mått på hur svår cancern är.
Och det man funnit är att dödligheten halverades när patienterna med svår prostatacancer fick strålbehandling jämfört med när de bara fick bromsmediciner med hormoner.
Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften European Urology.
Som UNT berättade häromdagen får patienter med lindrig prostatacancer för ofta strålbehandling eller operation. För patienter med svår cancer har det alltså varit tvärtom, att de får sällan fått vad man kallar radikalbehandling av tumören.
För att de nya rönen också ska få genomslag i vården behöver de bekräftas i en studie där patienter slumpvis delas in i grupper där respektive grupp får olika behandlingar.
– Våra resultat lägger grunden så att en sådan studie är realistisk att genomföra, säger Pär Stattin.
I praktiken innebär det att det kan dröja fem–tio år innan den här behandlingen kan bli praxis på de svenska sjukhusen.
Men om det finns indikationer som visar att det här kan hjälpa patienter som är döende, borde man inte se till att de får behandlingen?
– Innan man ändrar i den kliniska vardagen krävs en randomiserad studie där man slumpvis antingen strålbehandlar eller enbart hormonbehandlar. Utan det vet man inte med säkerhet att behandlingen hjälper, säger Pär Stattin.
De patienter som ingår i en sådan studie, vill inte alla av dem ha strålbehandlingen om det finns en chans att den kan hjälpa?
– Det är det som är svårigheten i randomiserade studier. Men man måste ha evidens för att behandlingen är verksam.
Under tidsperioden som man studerat, 1998–2012, var det 7 500 män som hade den här svåra formen av prostatacancer. Det är ungefär sju procent av det totala antalet fall av prostatacancer.