Studentkorridorlivet ämne för avhandling

I sitt arbete med avhandlingen har Maria Zackariasson under ett läsår följt livet i två studentkorridorer i bostadsområdena Flogsta och Kantorn i Uppsala. Fokus i arbetet ligger på händelser och relationer i korridorerna och Maria Zackariasson har deltagit på korridorfikor, fester och gjort individuella intervjuer med de boende.
— Jag har tittat dels på gemenskap och utanförskap och dels på maktrelationer. I korridorerna finns det egentligen ingen hierarki, utan snarare en väv av maktrelationer, säger hon.
Vilka som hade mest att säga till om var ofta outtalat, eftersom det i korridorerna fanns det en idé om att alla skulle få vara med på sina villkor och att ingen bestämde.

Maktstrukturer
— Resonemanget "Det finns inget att bestämma" som man kan höra från korridorboende är ett inifrånperspektiv. Det är klart att beslut fattas men saker och ting sker utan att somliga kanske ser det. Man kan ju fråga sig vem det är som ser till att saker och ting tas upp och vem som ser till att saker diskuteras, så förstår man att det är någon som ligger bakom. Där det finns saker att ta upp till diskussion — där finns det också maktstrukturer.
— Att någon ska lyckas driva igenom en idé är ofta beroende på om man lyssnar på den personen — hur man betraktar henne, vad hon har för personlighet, vilken relation man har till henne och att hon ser till att alla känner sig delaktiga.
För att kunna bestämma räcker det inte att man har bott länge i en korridor. Man måste också vara engagerad och intresserad och ta aktiv del i det som händer. Inställningen till korridoren och engagemanget styr vem som får inflytande. Är man med och planerar vet man vad som händer och får lättare inflytande. Man kan även få auktoritet genom att vara den som tydligt tar ställning till saker och ting — genom att säga ja eller nej.

Korridorfester har symboliskt värde
Att ha korridorfest är en del av den akademiska festkulturen och något Maria Zackariasson tar upp i sin avhandling. Korridorfesterna har ett stort symboliskt värde för dem som bor i korridor — både som individer och som grupp — och symboliserar själva korridorboendet. Många av de korridorer som har egna hemsidor på Internet väljer ofta att lägga ut bilder just från festerna.
— Festerna markerar att de är studenter, de är unga och kan festa hela natten, de är oberoende och har kul. Festerna blir en gemensam referenspunkt, vilket är viktigt för att bygga upp en gemenskap. Festerna är något som alla är med på och som man refererar till.
I avhandlingen gör Maria Zackariasson också en könsanalys och konstaterar att det inte finns tydliga könsrollsmönster i korridorerna. Det är mer som klichéer: när det är en tjej som är den ansvarstagande i korridoren kallas hon ofta för korridormamma medan en kille kan bli kallad kökshitler. Att det inte är tal om könsroller tror Maria Zackariasson handlar om att korridorlivet i sig faktiskt handlar om jämställdhet.

Tillhör hemsfären
— Var och en ska sköta sig själv. Man ska inte behöva diska efter någon annan, till exempel. Men korridoren tillhör hemsfären och det kan vara skillnad i hur killar och tjejer ser på hur det ska vara där, även om det inte går att kategorisera utifrån kön.
Den vanligaste konfliktorsaken i en studentkorridor handlar om att sätta gränser. Individen och kollektivet möts och man kan ha olika syn på hur mycket man ska berätta om sitt privatliv. Några kan störa sig på nyfikenheten hos andra och tycka att de inte ska lägga sig i.
— Det finns en stark känsla av att korridoren är ett hem, det vill säga att där även ska finnas social gemenskap. Men i hemmet, korridoren, delas många utrymmen med andra och därför kan konfliktkällor även vara de gemensamma ytorna — ordningen i köket och de organisatoriska frågorna. Det kan bli maktkamper och djupgående diskussioner om hur korridorlivet egentligen ska gå till.

Outtalade och uttalade regler
Regler i korridoren kan vara både uttalade och outtalade och ska gälla för alla, annars blir det inte samma sak. De outtalade är de som bygger på att något som upprepas sedan blir en vana och sedermera en norm.
— De outtalade kan också förmedlas indirekt i ett samtal i grupp och kan till exempel vara "När Kajsa bodde här brukade hon göra så och det var aldrig populärt hos oss andra" eller "Han beter sig som en kuf och hejar aldrig på oss andra".
På så vis får man sagt vad som gäller i korridoren utan att behöva kalla det en regel.

Fotnot: Avhandlingen Maktkamper och korridorfester försvaras offentligt 26 oktober i sal 1022 på Institutionen för kulturantropologi och etnologi i Uppsala.