Studenterna i Vittnesstöden Uppsala berättar om glädjen att hjälpa och svårigheten att lämna människor i kris. På tingsrätten får de förståelse för människorna bakom brotten.
Att det finns ett behov av vittnesstöd i Uppsala råder det inget tvivel om.
– Vittnen lämnas för det mesta åt sig själva. Det finns en juridisk poäng med att de inte ska vara påverkade av utredningen. Men det betyder också att de inte får så mycket förhandsinformation, vanligtvis bara ett brev med en tid när de ska infinna sig, säger Johanna Hjärtberg, en av dem som arbetar aktivt i Vittnesstöden Uppsala.
Föreningen har 47 aktiva medlemmar och alla studerar juridik.
De flesta som kommer till tingsrätten har aldrig varit där tidigare. Den enda erfarenheten av domstolar kommer ofta från amerikanska tv-serier och den svenska verkligheten är en annan. Många känner sig förvirrade och rädda.
– Mina tre senaste pass har jag mött människor som gråtit och mått dåligt. Vi har suttit och pratat om allt och ingenting i kanske en timme. Efteråt har de kramat mig och sagt att de aldrig hade klarat att vittna utan stödet. Det är jättekul att gå härifrån och känna att jag kunnat göra något för en annan människa, säger André Ståhl, som tillsammans med Emma Stålnacke och Johanna Hjärtberg också är engagerad i föreningens styrelse.
Som 15-åring fick han själv uppleva utsattheten i att komma till tingsrätten som målsägande. Han hade blivit hotad med pistol av en narkotikapåverkad man.
– Det var en läskig process. Jag hade ett målsägarbiträde, men han pratade inte mycket med mig. När jag kom in på juristprogrammet kollade jag direkt upp vittnesstöden. Jag ville ge till andra det jag själv hade behövt i den stunden.
En viktig del i samtalen är att förbereda vittnena på att de kan få kritiska frågor i rättssalen.
– De kan ofta tro att frågorna ställs för att deras berättelser låter tvivelaktiga. Vi informerar om att det är försvarsadvokatens jobb att försöka punktera deras historia. De ska bara berätta vad de minns och inte börja fylla i sånt de inte kommer ihåg, säger Emma Stålnacke.
Vittnesstöden Uppsala har lätt att rekrytera nya medlemmar. Många juriststudenter ser möjligheten till ovärderliga praktiska erfarenheter.
– Vi läser lagtext, paragrafer och rättsfall, men här på tingsrätten får vi förståelse för människorna som är inblandade. Det är lätt att ha fördomar om vilken typ av personer som begår vissa brott, säger Emma Stålnacke.
– Vi träffar människor som ser ut på alla möjliga sätt och de ligger inte i de stereotypa facken. Fördomarna försvinner inte här, men man blir medveten om dem, säger André Ståhl.
På ett medmänskligt plan kan det vara tungt att som vittnesstödjare lämna en person och inte veta vad som händer efteråt.
– Ofta skulle man vilja vara med och hjälpa mer, följa upp hur det går. Vi kan hänvisa vidare till exempelvis kvinnofridslinjen och brottsofferjouren och får ha förtroende för att de gör det uppföljande arbetet, säger Johanna Hjärtberg.
– När jag mött unga människor som varit med om obehagliga fall, kanske behövt vittna i ett brott i en nära relation, har jag ofta haft blandade känslor. Det har känts kul att få kontakt och hjälpa dem, men jobbigt att släppa kontakten. Den begränsade tiden vi finns för dem är problematisk. Det får man acceptera och lära sig hantera, säger André Ståhl.