Uppsalastudenterna Mathilda Jilg och Erica Aronsson tycker att individen har ett ansvar, men störst press ska läggas på företagen och makthavarna.
Klimatstudenterna är en förening som grundades av Uppsalastudenter vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Föreningen har sedan växt och har flera lokala grupper i Sverige. Deras ambition är att Sveriges universitet ska minska sin klimat- och miljöpåverkan. Två år i rad har de tagit fram "Climate Action Ranking", en rankning över universitetens klimatarbete.
Föreningen vill bland annat att universitetens utsläpp ska vara i linje med Parisavtalet från 2015.
– Vi vill att de ska leva som de lär. Det är dubbelmoral att föreläsarna lär oss studenter att vi måste ta vårt ansvar i klimatfrågan, och så har universiteten själva stora utsläpp. Det är ett problem som vi inte tycker har uppmärksammats tidigare, så därför vill vi sätta press på dem, säger Mathilda Jilg som läser freds- och utvecklingsstudier på Uppsala universitet.
Mathilda Jilg och Erica Aronsson sitter båda i styrelsen för Klimatstudenterna Sverige. De har länge varit intresserade av klimatfrågan och tror att alla kan – och bör – engagera sig. Både i det lilla och i det stora. I det långa loppet kommer det ha stor påverkan om fler äter vegetariskt, shoppar mindre och undviker flyget. Den stora miljövinsten ligger dock i att sätta press på företagen och politikerna, påpekar de.
– Jag tycker att det största ansvar man har som individ är att ställa krav på de som har makt. Det är lätt hänt att man lägger för mycket press på sig själv, och kanske även på sådant som inte ger så mycket effekt, säger Erica Aronsson, som studerar till mark- och växtagronom på SLU.
– Det känns som att de i flera år har försökt skylla på oss individer. Att vi får känna ångest och att det är vårt fel att jorden går under, men det är de stora företagen som står för de stora utsläppen, säger Mathilda Jilg.
Enligt Mathilda Jilg och Erica Aronsson behöver fler bli medvetna om allvaret i klimatkrisen och förstå att vi tillsammans kan bidra till förändring. Bland det bästa man kan göra är därför att engagera sig, både för sin egen klimatångest men även för att bidra till en hållbar framtid.
– Även om det går åt helvete sen, så har man åtminstone försökt att göra någonting. Man kan inte gå och vänta på jordens undergång, även om det är lätt att man blir paralyserad av sin klimatångest, säger Erica Aronsson.