Vi står utanför Uplands nation. För in kommer vi inte. En trappa leder upp till innergården, en annan trappa in i själva byggnaden. Det är omöjligt att ta sig upp med rullstol.
Hittar egna lösningar
Både Hans Filipsson och Erik Markstedt läser beteendevetenskapliga ämnen vid Uppsala universitet. De har pluggat flera år i stan och varit mycket på nationerna trots bekymren med att ta sig in. De har fått hitta egna lösningar åkt matvaruhissar, tvingats att trassla via köken och blivit burna av kompisar eller dörrvakter. Det mesta går ju, men frågan är på vilket sätt.
Båda är medlemmar i Norrlands nation och där har de påpekat problemen flera gånger.
- Jag sade till om den dåliga rampen till Norrlands nations pub, Orvars, första gången 1996. Men en ny ramp kom inte på plats förrän år 2000, säger Hans Filipsson.
Norrlands nation är ändå den nation där tillgängligheten är bäst, även om den inte är bra. En av de värsta är Uplands nation.
Eftersom vi inte kan komma in får Thomas Arvidsson som är förste kurator, nationens främsta representant, komma ut och prata med oss. Vi diskuterar på trottoaren till ljudet av bilarna som kör förbi.
- Ja, vad ska jag säga. Det här är ju inte bra, säger Thomas Arvidsson.
"Ekonomisk fråga"
Uplands renoverar just nu sina bostäder, men inte själva nationshuset. Frågan om tillgänglighet för personer med funktionshinder har inte funnits med i planeringen av renoveringen.
- Men det är väl en ekonomisk fråga, säger Thomas Arvidsson.
Erik Markstedt och Hans Filipsson svarar att det nog är en prioriteringsfråga.
Nationen har en policy mot diskriminering, berättar Thomas Arvidsson. Den omfattar ju förstås personer med funktionshinder.
- Så vi ska verkligen tänka till framöver.
Han får tips om att kontakta en tillgänglighetskonsult via NHR, Neurologiskt Handikappades Riksförbund. Hon kan säkert hjälpa.
Sen är det stopp
Strax intill Uplands ligger Göteborgs nation, och vi rullar vidare dit. Inskrivningen är på gården. När vi ser den oöverstigligt långa trappan bestämmer vi oss på en gång för att rulla vidare.
Nästa stopp är Smålands nation. Här lyckas vi ta oss in genom den första dörren. Men sen är det stopp. Det är två trappsteg upp till expeditionen. De ansvariga från nationen får komma ned och möta oss i den mörka, smala hallen.
"En ramp ligger och skräpar"
- Men vi har inga medlemmar med funktionshinder som jag vet, säger Karl Norstedt som är andre kurator.
- Har du tagit reda på det? undrar Hans Filipsson.
Karl Norstedt tystnar.
- Och om ni inte skulle ha några medlemmar med funktionshinder, vad beror det i så fall på? fortsätter Erik Markstedt.
- Jag tror att vi har en ramp som ligger och skräpar någonstans, säger David Granath, tredje kurator, och kliar sig i huvudet.
- Det här får vi se över, säger Karl Lindgren, förste kurator.
När vi kommer till den fjärde nationen, Snerikes, och även här möts av ett gäng trappsteg, känns det otroligt tröttsamt. Hur många trappsteg kan det finnas i en stad som Uppsala?
Hjälpa till och lyfta
Man väljer förstås helst att gå på de nationer där det funkar att komma in själv. Om kompisarna vill gå till något annat ställe hänger man på. Då får de hjälpa till och lyfta.
- Men ens kompisar ska inte behöva bli ens hjälpare, säger Erik Markstedt.
- Otillgängligheten drabbar inte bara oss utan även kompisar, flickvänner, familj och kurskamrater. Att vi inte kommer in drabbar ju dem också. Sedan är det ju de som får bära, säger Hans Filipsson.
Dessutom påpekar han att vissa inte kan bli burna. En elrullstol till exempel kan vara otroligt tung att lyfta.
Tillgängligheten till det studiesociala livet är lika viktig som tillgängligheten till utbildning, säger Erik Markstedt. Men medan universiteten har krav på sig i lag saknas sådana krav på till exempel nationerna. Hans Filipsson och Erik Markstedt önskar sig generell antidiskrimineringslag som förbjuder otillgänglighet. Den skulle även gäller byggnader som inte ägs av kommun, stat och landsting. För på frivillig väg verkar det inte hända så mycket.
Gotlands
"På baksidan finns en ramp som är bra. Men det finns ingen hänvisning till den ingången från framsidan där det är trappsteg. När man väl kommer in är det rätt okej."
Göteborgs
-
"Trappor och åter
trappor."
Gästrike-Hälsinge
-
"Värdelöst. Två våningar med trappor emellan och trappor till entrén."
Kalmar
"Inne på nationen är det okej. Man får ta köks-
vägen, där finns en mat- och varuhiss."
Norrlands
"Vi är båda med i Norrlands och har tjatat på dem under flera år. Bland annat därför har de bättrat sig mycket. Orvars är helt okej. Men vissa delar av deras lokaler är otillgängliga, och man kan inte ta huvudentrén utan får gå in bakvägen."
Smålands
²Trappsteg för att komma in på både puben och expeditionen.²
S-Nerikes
-
"Usch. Det är trappsteg överallt i lokalen, ned till garderoben, upp till baren osv."
Stockholms
"För att komma in måste man påkalla någons uppmärksamhet en trappa upp bakom en stängd dörr. Sedan får man åka med deras varuhiss runt hörnet. Alla gånger vi varit där har handikapptoaletten använts som förråd, helt idiotiskt."
Uplands
-
"Under all kritik. Värst på alla sätt. Trappor vid alla tre ingångarna och inne i byggnaden."
V-dala
"Ganska okej. Man kommer in genom dörren, men man måste få tag på någon som kan låsa upp hissen. Helt omöjligt att komma upp till uteserveringen som kallas Taket."
Värmlands
"Det finns en varuentré som man får använda, den ligger på baksidan. Men först måste man påkalla någons uppmärksamhet en trappa upp. Ingen anpassad
toalett så vitt vi känner till. Trappsteg mellan pubdelen och dansgolvet."
Västgöta
-
"Till puben i källaren finns bara trappor, och det är trappor upp till entrén."
Östgöta
"Som kille får man gå på damtoaletten. Herrtoaletten ligger i källaren och dit är det en stentrappa. Det är trappor
för att komma in också."