På långt håll liknar det någon kinesisk träningsmetod med mjuka, svepande rörelser i grupp. Studenterna har på en liten stund hittat den lugna rytm som behövs för att kunna slå högt gräs med lie.
– Man ska ha bladet så nära marken som möjligt och röra hela kroppen, inte stå still. Det är väldigt avslappnande, det krävs en medveten närvaro, beskriver Malin Hellström hur det är att använda lien.
Hon ska snart börja sitt sista år på utbildningen till landskapsingenjör på SLU i Alnarp i Skåne. I sommar har hon tillsammans med tiotalet andra studenter med olika bakgrund fått lära sig mer om äldre tiders metoder för att sköta och vårda kulturmarker.
Undervisningen i 10-poängskursen har skett inomhus på ett teoretiskt plan, men det som gör kursen speciell är att universitetsstudenterna också får dra på sig stövlar, greppa tag i redskap och verktyg och har fått svettas i sommarvärmen.
Till stor del har kursen hållit till på Linnés Hammarby. Det är också där, ute på en äng, vi från UNT hittar dem. Kanske hamnar många av studenterna i sitt yrkesliv bakom skrivbord på myndigheter eller företag med ansvar för naturvård. Inte minst där är det viktigt att också ha egen, praktisk erfarenhet, menar kursledarna.
– Poängen är att hålla en gammal kunskap vid liv, kunskaper som den unga generationen har tappat. Tanken är inte att studenterna ska bli experter på den här korta tiden. Men de ska få en insikt i hur lång tid det tar att till exempel bygga en gärdsgård för att kunna bedöma offerter, de ska kunna göra skötselplaner olika typer av naturområden, säger Clas Tollin.
Maria Kjellander studerar till agronom på SLU i Uppsala. Hon tror att kunskaperna kommer till nytta.
– Det är viktigt att känna till traditionella hävdmetoder, mycket av den biologiska mångfalden är gynnad av det. I dag får man som markägare också EU-stöd för att bevara ängsmarker och hagmarker, då behövs kunskap om att sköta om allt det.
Ute på ängen har studenterna börjat räfsa ihop gräset. Den nybyggda hässjan växer sig snabbt hög när många hjälps åt att lassa på. Som det heter i en slåttervisa från 1800-talet: ”Den ena stöder så lätt den andra, det är ej lustigt att ensam gå. Tillsammans vi ut på ängen vi vandra, en gör ej nytta men det gör två.”
Visan, som har många verser, heter Skördemannen. På SLU-kursen i år är samtliga deltagare kvinnor och de tio somrar kursen har givits har en övervikt varit kvinnor.
Michael Michaelsson driver lantbruket på Linnés Råshult i Småland och är en av lärarna. Han har inget svar på varför fler kvinnorna deltar, men menar i alla fall att kvinnor enklare lära sig att använda lie.
– Det verkar som att tjejer har lättare för att slå. Många killar tror att man måste använda kraft, i stället för en teknik.
Malin Hellström ska bli landskapsingenjör. På SLU-kursen har hon lärt sig att slå med lie, bland annat. Lien skär nära marken och lämnar efter sig stora sjok med långt gräs som sedan är lätt att räfsa ihop.
Foto: Rolf Hamilton
Det svåraste med att använda lie är inte att slå, utan att hålla lien vass, menar Tore Sjöqvist, som är med och lär ut lieslipning och lieslagning.
Foto: Rolf Hamilton