Östersjön är ett näringsrikt innanhav. Den rika förekomsten av alger och annat organiskt material ger Östersjön en speciell ljusmiljö. Medan blått ljus fångas upp av algerna, blir de röda våglängderna mer dominerande. Nu har ett internationellt forskarlag visat att en enda förändring i ett visst protein i strömmingens öga gör att den kan se bättre i Östersjöns vatten.
– Vi tror att denna förändring gör att strömmingens yngel bättre kan hitta föda och undvika rovfiskar, säger Leif Andersson, professor vid Uppsala universitet, som lett studien.
Rent konkret innebär mutationen att en aminosyra är utbytt på en viss plats i proteinet rodopsin, som sitter i ögats ljusreceptorer.
– Det är fantastiskt att en enda mutation har så stor betydelse för ögats förmåga att absorbera ljus vid olika våglängder. De flesta egenskaper, som till exempel människans kroppslängd, styrs av tusentals gener, säger Leif Andersson.
Strömming är en sorts sill som under de senaste 10 000 åren anpassat sig till Östersjöns bräckta vatten. Den passar därför särskilt bra för att studera evolutionära förändringar. På bara några hundra år blev mutationen den vanligaste genvarianten, enligt den nya studien.
En tredjedel av de studerade fiskarterna som lever i sött eller bräckt vatten har samma genetiska förändring. Hos havslevande arter förekom den nästan inte alls. Det betyder att den specifika egenskapen verkligen är viktig för fiskar i sött eller bräckt vatten.
– Mutationen gör att näthinnan kan fånga fler fotoner (ljuspartiklar) i Östersjöns rödskiftade ljusmiljö, säger Leif Andersson.