Stranden som aldrig sover
USA:s främsta badort har genom åren gått från hipp till trist till livsfarlig. Numera är pastellklädda South Beach i Miami hippt igen.
Foto: Martin Bogren
Stranden är nästan öde. Några skattletare med metalldetektorer scannar minutiöst stranden på jakt efter kvarglömda mynt. Tidiga morgnar, innan stranden fylls av badgäster, är deras högtidsstunder.
Men vad som för en del är början på en arbetsdag är för andra en kväll som ännu inte tagit slut. Avlägset basdunk hörs fortfarande från klubbarna längre ner på South Beach. Men vissa har gett upp festen i förtid. På en hög av sand, som ser ut att vara ett demolerat sandslott, ligger en ung man i gårdagens gåbortskostym och sover tungt med en kartongbit som huvudkudde.
Längs vattenbrynet släntrar ett par, på väg hem från en het salsakväll på klubben Mango.
-Det var kul, vi dansade och pratade. Om vi är trötta? Nej, vi sover till ett på dagarna, säger mannen som kallar sig Peter medan han fotograferar sin flickvän Marian som hoppar omkring i vågorna utan att bry sig om att hennes jeans blir blöta upp till knäna. De kommer från Medellín, Colombia, och är här på semester.
- Vi trivs i Miami, folk är annorlunda och gillar att ha kul. Att alla pratar spanska är också ett plus. Det känns nästan som hemma.
För bara drygt hundra år sedan var Miami Beach en obebodd korallö utanför det lika obebodda fastlandet i Florida. En driftig bonde högg ner mangroven som växte vilt längs stränderna och startade en kokosnötsfarm. Det gick inte så bra. Han provade med avokado. Det gick bättre.
Men den riktiga succén kom först ett par årtionden senare när Miami Beach lanserades som ett tropiskt semesterparadis. Odlingarna fick ge vika för hotell och casinon. Den forna plantagen blev Miami Beach, det nav kring vilket turismens hjul skulle snurra. Under det dryga sekel som Miami har existerat som stad har folkmängden ökat från ett par ynka tusen till dagens 4,5 miljoner invånare som bor i hela storstadsområdet kring Miami.
Ryktet om Miami som ett hedonistiskt och lite laglöst ställe slog tidigt rot, och har levt kvar sedan dess. Puritanismen som präglat andra delar av usa har aldrig fått fotfäste här nere. På 1930-talet, då resten av usa plågades av depression, inleddes Miamis storhetstid. Spriten flödade, trots förbudstider. Rouletteborden gick på högvarv.
Stranden börjar vakna till liv. Målmedvetna joggare med i-Pod rör sig med spänstiga steg längs strandpromenaden, förbi trötta hundrastare och loja tonåringar på lowridercyklar. Turister med parasoll och solstolar mutar in revir på stranden.
Två öppna jeepar kommer körande i full fart och tvärnitar framför vattenbrynet. Män och kvinnor i sportig klädsel och visselpipa runt halsen kliver ur med bestämda steg, som en väldresserad armé redo för en dag vid fronten. Miami Beach livräddarstyrka är på plats.
En av dem är argentinska Florencia Morales som lämnade sitt problemtyngda hemland för ett och ett halvt år sedan, och vill gärna stanna kvar i Miami.
- Jag älskar staden, och stranden såklart, det känns mer säkert här och det finns fler jobb än hemma i Argentina. Väldigt många argentinare bor också här, så jag behöver aldrig ha hemlängtan, säger hon.
Närheten till det spansktalande Amerika har alltid präglat Miami. Idag har hela 60 procent av Miamis befolkning latinamerikanskt påbrå. Spanska talas överallt. Och den överlägset största invandrargruppen är kubanerna, som kan räkna ihop över en miljon själar, enbart i Miami. Havanna ligger trots allt bara drygt trettio mil bort.
Den första kubanska flyktingvågen kom direkt efter Fidel Castros maktövertagande 1959. De var till största delen välbärgade landägare som hade stöttat diktatorn Batista och såg sin framtid hotad av »skäggets« kommunistiska revolution. Den andra stora massinvandringen skedde 1980 då Castro skickade 125 000 oönskade invånare i riktning mot Florida. Många var mentalpatienter och kriminella, utsläppta från Kubas överfulla fängelser och sjukhus.
Detta var under en tid då Miami Beach - och särskilt den södra delen som kallas South Beach - upplevde en av sina värsta nedgångsperioder någonsin. Turisterna hade övergivit Miami till förmån för mer fashionabla destinationer. South Beach hade changerat och många av de fattiga flyktingarna bosatte sig i lågstatusområdet, med få andra möjligheter att försörja sig än att begå brott.
Konstapel Dough Bales, en kraftig man med stor mustasch som patrullerar stranden på en röd Hondafyrhjuling, har jobbat i South Beach sedan början av åttiotalet.
- Det är svårt att tro det idag, men detta var det värsta stället i hela Miami. Ett helveteshål. Alla de fina art deco-hotellen längs Ocean Drive var nergångna och hade stora hål i golvet.
Under slutet av sjuttiotalet hade Miami börjat bli ett centrum för droghandel. Kokain. Det vita pulvret vällde in från Colombia via Kuba och Bahamas.
Till en början gick det relativt fridfullt till. Men snart började maktkampen. South Beach blev en krigszon där colombianska och kubanska karteller kämpade om herraväldet. Dödstalen sköt i höjden. Turismen gick på tomgång.
- På den tiden var jag nyutexaminerad snut och hamnade på narkotikaroteln i South Beach. Boy, I was educated very fast. Det var skottlossningar och kokainkrig i vartenda gathörn, säger Dough på släpig sydstatsdialekt.
Idag har våldet avtagit. Turisterna har återvänt. Ekonomin går bra och speciellt South Beach är mer populärt än någonsin.
När det börjar skymma är bara ett femtiotal ungdomar kvar på stranden. De är på springbreak - den beryktade period varje vår då de amerikanska skolorna klappar igen. Florida, med sina stränder och sitt partyliv, är en av de hetaste träffpunkterna för skollediga collegeungdomar, särskilt för elever från östkusten och sydstaterna. Detta gäng kommer från North Carolina och Alabama och bär lila tröjor med texten »Omega Si Phi« i gult. En bergsprängare dunkar ut bastung hiphop och en frisbee flyger genom luften. Pappersmuggar och cigarrstumpar ligger utspridda i sanden och folk dricker färgglada slush-drinkar. Fnittriga tjejer med handväska runt armen plåtar varandra med mobilen.
Sällskapet börjar röra sig upp mot Ocean Drive, där kubanska rytmer från bongos och maracas ljuder under palmerna.
Svarta, nyvaxade limousiner och gula taxibilar glider förbi i sakta mak. Houserytmer och sirliga saxofonslingor lockar från uteserveringarna, där turister dricker mojitodrinkar stora som blomvaser.
Några enstaka moln stryker över himlen som skiftar i ljusgrönt och rosa, när solen är på väg ner. Det ser nästan tecknat ut. Det sägs att Leonard Horowitz, som dekorerade många av de klassiska art deco-byggnaderna som en del av South Beachs uppfräschning under åttiotalet, hämtade sin inspiration från solnedgången i Miami.
En pastellfärgad symfoni. Turkost och flamingorosa. Den sista beachvolleymatchen avslutas innan det blir för mörkt för att se bollen. Neonskyltarna tänds. För några är det en arbetsdag som tar slut, men för de allra flesta en kväll som knappt har börjat. Vi är trots allt i Miami.
GUIDE: MIAMI, FLORIDA
Resa dit
Ett flertal flygbolag flyger till Miami och Florida, med mellanlandning i någon amerikansk eller europeisk stad. Priser finns från 5?000 kronor tur-och-retur och uppåt.
Flygplatsen i Miami heter Miami International Airport (MIA). Har du inte hyrbil så kan du antingen ta dig vidare med taxi eller så kallad supershuttle (kollektivtaxi). Bägge två hittar du när du kommer ut från ankomsthallen.
Resa runt
Att hyra bil är oslagbart om du vill upptäcka andra delar av Florida. En vanlig hyrbil kostar kring 300-400 kronor per dag. Vecko- och weekendpaket är ofta fördelaktiga.
Har du tänkt spendera merparten av semestern kring Miami Beach så är hyrbil onödigt. Parkering är dyrt och kan vara svårt att hitta. På South Beach ligger de flesta sevärdheter, restauranger och shopping inom bekvämt gångavstånd. Vill man ta sig längs den långa stranden är cykel inte så dumt. Finns att hyra på ett par ställen i South Beach, till exempel Miami Beach Bicycle Center, 601 5th Street, http:// bikemiamibeach.com.
Taxi är billigt för kortare resor, dock kan taxametern rusa iväg om man ska ta sig till andra delar av staden.
Bo
Hotellpriserna är högre under helger och dyrare ju närmare högsäsongen man kommer. Dessa hotell är några av de bättre budget-hotellen i South Beach:
Clay Hotel & International Hostel, tel 1-800-3792529, www.clayhotel.com. Bredvid restaurangtäta Espanola Way.
Tropics Hotel, 1550 Collins Avenue, tel 1-305-531?03?61, www.tropicshotel.com. Extra plus för pool.
Beachcomber, 1340 Collins Avenue, tel 1-305-531?37?55, www.beachcombermiami.com. Trevligt med boutiquehotellambitioner.
Kan man tänka sig att gå upp lite i pris finns mängder av alternativ. Extra kul är att bo i ett av alla fina art deco-hotell från trettiotalet. Century, 140 Ocean Drive, tel 1-888 982 36 88, www. centurysouthbeach.com, är ett av dessa. Chelsea, 944 Washington Avenue, tel 1-305 534 40 69, www. thehotelchelsea.com, är ett annat.
LISTA: 4 kvarter i Miami med karaktär
1. South Beach
1. Här finns det mesta av det man förknippar med Miami - i kubik. Oslagbar mix av strand, shopping, arkitektur och nattliv.
2. Little Havana
Vandra nerför Calle Ocho, South West 8th Street och sug in i den latinamerikanska atmosfären.
3. Coconut Grove
Bohem- och hippienäste som blivit yuppifierat. Men fortfarande finns en del av den udda charmen kvar.
4. Coral Gables
Rikt område med fina gamla villor byggda i medelhavsstil.
Så jobbar vi med nyheter