Strandad på Ko Jum

Sitter i skuggan av ett kasuarinaträd med ett glas iskaffe i handen. Blickar ut över en lång, öde strand och det glittrande Andamanska havet med Phi Phi-öarnas taggiga siluett i horisonten.

Lutar mig tillbaka i den mintgröna plaststolen och låter de salta dropparna från dagens sista dopp torka i solen. Tittar på klockan. Fem. Det innebär att det snart är dags för middag. Sedan, när mörkret har lagt sig, återstår bara att låta sig vaggas till ro av vågornas brus och cikadornas sång. Kanske läsa någon timme, innan elgeneratorn slås av och det blir becksvart.

Livet på Ko Jum är enkelt. Här finns inte mycket att göra, och det är också det som är grejen. För den stressade nutidsmänniskan är frånvaron av moderna faciliteter den nya lyxen. På Ko Jum finns inga jetskiuthyrningar, inga happy hour-barer eller envetna försäljare. Resorten vi bor på har en kajak som man får låna gratis men det är också allt.
För mig som aldrig fick uppleva turismens pionjärera i Thailand är Ko Jum en spännande bekantskap. Så här måste det ha sett ut överallt i början, till och med på Phuket. En orörd strand, en enkel hydda. Robinsonliv.
- Vi letade över hela Thailand i två år innan vi hittade hit, säger Ray Iveson, en engelsman i sextioårsåldern som tillsammans med sin thailändska fru Sao driver en bungalowresort vid stranden på Ko Jum.

Nyligen vann ett norskt bolag, Nexans, en upphandling om att dra elkabel till öarna utanför Krabi, bland annat Ko Jum. Något som med all säkerhet kommer att innebära en dramatisk förändring av det stillsamma skärgårdslivet, där många försörjer sig på fiske eller jobbar på gummiplantage.
- Landpriserna har stigit det senaste året. Många väntar på att priserna ska gå upp ännu mer innan de säljer, säger Ray.

Yo är öns enda tatuerare. I väntan på stabil strömförsörjning så tatuerar han fortfarande för hand. Men än så länge är det långt mellan kunderna.
- Affärerna går inte så bra, men snart kommer fler turister, säger han och skrattar.
Men hans längtan är dubbel. Han trivs med lugnet på Ko Jum och vill inte att ön ska bli som många andra turistöar i närheten.
- Det är väldigt annorlunda här, jämfört med till exempel Phi Phi-öarna. Färre byggnader, mer natur, vänliga människor. Lugnt och tyst.

Passerar en gummiplantage vid sidan av den röda jordvägen som går mellan hamnen och stranden. En hel familj är sysselsatt i produktionen. Fadern skär ett hack i gummiträdet så att filmjölksvit sav sipprar ut och rinner ner i en svart kopp som hänger runt stammen. Barnen sitter på det fuktiga golvet och turas om att driva den handdrivna järnmangeln som används för att pressa de koagulerade rågummibitarna. Tonårssonen läser en serietidning medan han förstrött håller mangeln igång med högerfoten.

Under ett jackfruktträd sitter en grupp män och bygger räk-burar av bambu, medan en tupp springer omkring i bakgrunden. Nere i den lilla byn vid hamnen ligger en fotbollsplan, ett par enkla restauranger, en skola och en biljardhall. Bensinstationen består av tre vanliga tunnor försedda med slangar. En polisstation finns, men den är bara bemannad på helgerna.
Det är svårt att inte skapa en bild av Ko Jum som en lantlig idyll där livet tuffar på i maklig takt, även om det säkert finns problem här som på alla andra ställen.

Mama Dutch kom hit för nitton år sedan, då hon av misstag råkade hoppa av färjan på Ko Jum istället för Ko Lanta. Sedan dess har hon återvänt varje år och räknar sig nu som en öbo. Hon heter egentligen något annat, men byborna känner henne bara som Mama Dutch, ett smeknamn hon fick på grund av sin holländska härkomst.
- Första gången jag kom hit fanns ingenting, bara djungel. Men det är fortfarande skönt på Ko Jum. Jag gillar inte när det är för mycket folk och för mycket rusch, som på Ko Lanta där alla är ute efter att sälja något.

Merparten av Ko Jums tretusen invånare är muslimer, men här bor också många sjözigenare, i hus på pålar som går ut i vattnet. Många ur denna tidigare nomadiska folkgrupp drabbades hårt under tsunamin 2004 och på stranden bredvid vår bungalowresort ligger en kyrkogård där fjorton människor är begravda, enligt sjözigenarnas animistiska traditioner. De befann sig på Phi Phi-öarna under tsunamin. Mirakulöst nog dog ingen på Ko Jum, men många sjözigenare fick sina hus förstörda. Nu har de flesta fått nya bostäder längre in på land.

Tsunamin förde även hit Ken Seibt från Kanada, som organiserade en hjälpaktion på ön. Väl på plats så förälskade han sig i Ko Jum och lyckades få tag på en strandtomt. Tillsammans med vännen Jeff inledde han arbetet med att bygga tolv exklusiva strandvillor som nu finns för försäljning. Runt en miljon dollar stycket kommer villorna att kosta. Jeff berättar passionerat om filosofin bakom projektet.
- Vi försöker att arbeta med det lokala samhället, och har anlitat många av byborna under bygget.

Jeff, som har arbetat i tio år med tropiska trädgårdar i Florida, har återintroducerat många lokala träd på tomten. Och anläggningen är byggd helt enligt ekologiska principer.
- Titta här, säger han glatt och öppnar balkongen så att vinden från havet strömmar genom det eleganta sovrummet och ut genom bakdörren.
- Genom att bygga på detta sätt behöver vi inte installera någon luftkonditionering.

Tar en kall Singha på en luftig terrass längre bort på stranden. Vilsam fransk easy listening-musik skvalar i bakgrunden och en gunga dinglar fridfullt från en palm.
Ute i solgattet badar en barnfamilj under glada skratt. Vid strandens slut tar djungeln vid och berget Pu, öns högsta punkt, skjuter upp i luften.
Vem vet, hade jag haft en miljon dollar undanstoppade så hade jag kanske lagt ett bud på den där strandvillan. Ko Jum har den effekten. Man vill stanna kvar i lugnet, avskärmad från vardag och verklighet. Men, tänker jag, kanske skulle det bli tråkigt i långa loppet. När man väl har läst ut alla sina böcker och sett sig less på solnedgången.

Jag är nog, som många andra, förstörd av det moderna samhället, och alltför beroende av stimulans i form av sensationer, information och materiella ting. Det är möjligt att jag skulle klättra på bungalowväggarna efter ett par veckor.
Men för ett par dagar så känns det som att precis allt jag behöver finns här på Ko Jum.

Strandad på Ko Jum

På ön Ko Jum utanför Krabi är det back to basics som gäller. En lång strand, en bungalow, en god bok i skuggan av en palm. Hur kan man någonsin behöva något mer än så?