”Brådskande”, stod det högst upp på den handling som undertecknades den 9 juli 2014 av Lina Nordquist (L), ordförande i dåvarande produktionsstyrelsen vid landstinget. Avtalet innebar att en avancerad apparat för cancerbehandling, en slags strålkanon, skulle köpas in för 6 miljoner euro, cirka 55 miljoner kronor, från ett privat företag.
Ärendet är smått unikt. Att Akademiska sjukhuset betalar så mycket som 55 miljoner för en medicinsk apparat är ovanligt i sig. Normalt föregås en så stor investering av en utredning som politikerna granskar innan de går till beslut. I regel ska även en offentlig upphandling genomföras. Men så gick det inte till den här gången.
Den 8 juli, dagen innan Lina Nordquist skrev på avtalet, hade hon kallats till ett möte med några chefer vid sjukhuset. Hon fick veta att det var oerhört bråttom att besluta om investeringen och att allt måste hållas hemligt.
Cheferna var angelägna om att köpa in utrustningen och framhöll att man då kunde bli ledande inom Sveriges cancervård.
Trots att apparaturen skulle levereras först flera år senare fanns det inte tid att kalla in produktionsstyrelsen till ett sammanträde. Istället informerade Lina Nordquist en handfull politiker via mejl dagen innan avtalsskrivningen. Politikerna fick dock inte se avtalet eftersom det var hemligt.
”Finns uppenbara skäl att ta fram ett underlag som täcker de olika aspekterna av ärendet före ett ev. beslut”, invände en av politikerna.
En annan politiker var kritisk mot att sjukhuscheferna som ville köpa in utrustningen ”kommer springande till politiken med andan i halsen och kräver omedelbara beslut. Så får det inte gå till.”
Men politikerna gav även sitt stöd till affären och följande dag var 55-miljonersavtalet ett faktum, undertecknat enbart av Lina Nordquist.
Inför beslutet hade hon via mejl meddelat politikerkollegorna att det hela knappast var en ekonomisk fråga.
”Avtalet innebär inga ytterligare kostnader för landstinget, hur underligt det än kan låta”, skrev hon.
Enligt Lina Nordquist hade sjukhuset utlovat att apparaturen kunde betalas med externa forskningsanslag och att det därför inte skulle bli några extrakostnader.
Men frågan är om det stämmer. Akademiska sjukhuset gjorde i våras upp en betalningsplan för de 55 miljonerna men pengarna saknas i budgeten.
Dessutom måste ytterligare 6 miljoner kronor tas fram varje år till löner åt de som ska bemanna apparaturen. ”Hur denna fråga ska lösas har inte diskuterats”, skriver sjukhuset i en rapport.
Landstingsrådet Sören Bergqvist (V) var en av de som sa ja till avtalet.
– Om jag vetat att det skulle bli extrakostnader hade jag nog varit mer kritisk till hur beslutet fattades, säger han idag.
Att det var så bråttom berodde på att företaget som tillverkade apparaturen sade sig förhandla med andra sjukhus och Akademiska kunde gå miste om leveransen om man inte genast skrev på avtalet, enligt de uppgifter Lina Nordquist fick.
– Jag såg det här som en stor möjlighet att förbättra cancerbehandlingen, framhåller hon.
Hon uppger vidare att juristerna meddelat att det inte krävdes någon upphandling eftersom det inte fanns någon motsvarande produkt på marknaden.
En av de som förespråkade avtalet var dåvarande sjukhusdirektören Lennart Persson. Hans minnesbild är att investeringen skulle rymmas inom landstingets budget och att det skulle vara fullt möjligt att få in forskningsanslag. Landstinget uppger dock att det är Akademiska sjukhuset som ska stå för kostnaden.