Storvreta-lägret
I början av juli 1942 öppnades det uppländska rysslägret i Ohlanders pensionat i Storgården i Storvreta och i en tvåvåningsbarack, som restes alldeles intill. Ohlanders låg på platsen för nuvarande Vivobutiken i samhället.
Då hade flera av dem brutit med lägerledningen och gett sig av till arbete hos bönder i trakten och på fabriker i Uppsala.
Det kan ha vara en anledning till att lägret stängdes.
Under denna beredskapstid utgjorde naturligtvis ryssarna ett markant inslag i det lilla stationssamhället Storvreta.
Den skepsis som funnits bland ortsborna i början förbyttes snart i uppskattning.
Ryssarna var vänliga och de hjälpte till med vardagssysslor som vedhämtning, lövräfsning och snöskottning.
Ibland om kvällarna, då de promerade i grupper fram och tillbaka på landsvägen, sjöng de i kör vemodiga folksånger, inte sällan flerstämmigt.
Mot slutet av sin vistelse inbjöd ryssarna ortsborna till en musikalisk soaré i Godtemplarlokalen i Lyckebo, som blev välbesökt.
De tillfälliga gästerna gjorde intryck på bygdens unga kvinnor. Flera av dem blev förälskade i ryssarna. På avresedagen 15 december 1943 infann sig de flesta av dem vid stationen och vinkade gråtande av tåget. Sådana scener skulle senare utspela sig också på de andra lägerorterna.
Så jobbar vi med nyheter