Trots att det är en vardagsförmiddag mitt i veckan är det många köpglada människor i Boländernas shoppingkvarter. Juridikstudenterna Sanna Höglund och Kajsa Karlsson har tagit ledigt från studierna under förmiddagen för att åka till Ikea. Efter en lunch i bistron strosar de bland heminredningen.
– Vi har ju tagit bussen hit och gjort en grej av det. Då blir det roligt, säger Sanna.
De diskuterar om de ska köpa en vas men ställer till slut tillbaka den på hyllan och går vidare. Deras kundvagn innehåller en blandning av saker.
Hur många av sakerna hade ni planerat att köpa i förväg?
– De här glasen har jag kollat på länge, och matlådorna och galgarna behövdes, säger Sanna.
Tillsammans räknar de sakerna i vagnen och skrattar. En lång bit över hälften av innehållet var inget de hade tänkt köpa när de åkte hemifrån. De förklarar det som att man inser eller påminns om behovet av prylen när man väl ser den i butiken, och att det därför är lätt hänt att oväntade saker får följa med hem.
– Vi har ju köpt saker som vi inte planerat, men det är inte så att vi inte tänker när vi lägger det i korgen, säger Sanna och nickar åt ett mindre spännande köp, mikroskyddet som fått hänga med från köksavdelningen.
Fler gånger stannar de för att titta på saker, trots att de egentligen prickat av allt på listan och bara ska hämta en sak på tag själv-lagret. Om det är billigt är tröskeln lägre till att köpa något som man egentligen inte behöver, menar de.
– Jag tänkte precis köpa en karaff bara för att den kostade 15 kronor, men jag behöver den verkligen inte, säger Sanna.
Hur tänker ni kring er konsumtion generellt?
– Jag försöker absolut tänka på hur jag handlar, men på Ikea tänker jag kanske inte lika mycket. Vissa saker tycker jag är jätteroligt att köpa på second hand men allt är inte så lätt att hitta där, till exempel galgar och matlådor, svarar Sanna.
Sanna tar upp några ljushållare från kundvagnen.
– Sådana här finns det i och för sig massor av på second hand, säger hon.
Både Kajsa och Sanna tycks avvika från sitt normala konsumtionsbeteende när de träder in på just Ikea. De själva har flera idéer om varför.
– Man är inte på Ikea varje dag. Det blir lite av en upplevelse och när man väl är här vill man passa på, menar Kajsa.
Kajsa och Sanna är långt ifrån ensamma om att uppskatta en förmiddag på ett varuhus tillsammans med en vän. Sociologen Magnus Boström förklarar varför vi människor tycker så mycket om att konsumera:
– Det är av många skäl som vi tycker om att konsumera, men ett viktigt skäl är att vi är sociala varelser. Man bekräftar sina relationer med hjälp av konsumtion, dels att man handlar tillsammans men också att man köper hem saker och umgås med hjälp av konsumtion på olika sätt.
När vi köper något nytt får vi en slags kick. Beroende på vad man köpt varar känslan olika länge, exempelvis håller tillfredställelsen i sig längre av en semester än en mindre pryl.
– Somliga kan bli beroende av shopping ungefär som en drog, men egentligen är vi alla överkonsumerande om vi ser till vad planeten tål. Det behöver ju inte vara ett beroende. Det finns forskning som visar att man hela tiden drivs av att få nya upplevelser av att köpa någonting. Samtidigt blir upplevelsen ändå inte helt tillfredsställande. Då lockas man tillbaka till nya köp igen och så uppstår ett ekorrhjul, menar Magnus Boström.
De flesta konsumenter som UNT pratar med är till någon grad medvetna om att de egentligen inte borde konsumera som de gör, av ekonomiska eller klimatrelaterade skäl.
Om vi nu vet att vi inte borde, varför är det så svårt för oss att sluta konsumera?
– Vi får insikter, från tidningar och medier, om att vi tär på jordens resurser, att vi lever som att vi har fyra jordklot och att vår livsstil är problematisk men vi sitter fast i olika mönster som gör att det är väldigt svårt att ändra sig, säger Magnus Boström och fortsätter:
– En sak är att vi inte ser omfattningen och konsekvenserna av vår konsumtion, vi förstår inte. Eftersom utvecklingen är en långsam historisk process är det också normaliserat att konsumera så mycket, att kunna köpa så mycket och resa så mycket som vi gör. Vi tar det för givet. Vi tänker att vår livsstil är den enda rätta när det egentligen är fundamentalt ohållbart.