Mellan 2009 och 2010 har det skett en stark ökning av antalet personer som hör av sig till Brottsofferjouren Uppsala-Knivsta. Under januari till maj hjälpte man i snitt 45 personer per månad, jämfört med runt 20 per månad under samma period 2008 och 2009, enligt Therese Holmberg, verksamhetsansvarig och anställd på halvtid.
Främst arbetar Brottsofferjouren med att ge brottsdrabbade, anhöriga och vittnen konstadsfritt stöd och information. Det kan vara kontakt per telefon, ett personligt besök, eller hjälp i kontakter med myndigheter. 22 frivilliga arbetar som stödpersoner, de flesta några timmar i månaden. De kan sitta med på också vid polisförhör och rättegång om det behövs.
– Alla får individuellt stöd, efter sina behov. Men bara 1,4 procent av alla polisanmälda brott kommer till Brottsofferjouren i Uppsala län. Vi skulle kunna hjälpa betydligt fler, säger Therese Holmberg.
Varför tror du andelen är så liten?
– Det kan ju vara så att polisen inte har rutiner för att se till att informationen om brottsdrabbades rättigheter har gått fram. Informationen ges ofta i ett turbulent skede, när man inte är mottaglig, och det kan finnas brister i hur och om informationen lämnas, säger hon.
I sitt arbete fokuserar Therese Holmberg på att öka allmänhetens kännedom om Brottsofferjouren, och samarbeten med andra. Ökningen mellan 2009 och 2010 kan dock inte bero på detta - då hon anställdes så sent som i mars. Kan förklaringen istället sökas hos polisen? Kjell-Åke Ederyd är brottsoffersamordnare vid Uppsalapolisen, och berättar om sitt arbete.
– I anslutning till att brottet skett känner många att de inte vill ha någon hjälp, med de får ändå en lapp där det står kontaktuppgifter. Sedan gör vi en bedömning att om de inte vill ha ett stöd, så skickar vi ändå ut ett informationsbrev till de vi bedömer har behov av det.
Det är poliserna som granskar anmälningarna som bedömer om personen ska informeras om stödmöjligheterna, enligt Kjell-Åke Ederyd. Någon förändring i arbetssättet har inte skett sedan 2009, däremot har Kjell-Åke Ederyds avdelning fått en rejäl förstärkning.
– Hösten 2009 ökades det på med en person, tidigare var det bara jag. Nu kan vi ägna mer tid och energi åt att kontakta personer själva också. Tidigare var arbetsbelastningen så hög att vi bara hann kontakta dem som själva angett att de ville ha hjälp, säger han.
Kanske är det förklaringen till att antalet som hör av sig mer än fördubblats sedan våren 2009. Men fortfarande är alltså andelen väldigt låg.
Enligt Therese Holmberg på Brottsofferjouren är det största problemet i dag att det ibland finns en obalans mellan den misstänkte och den brottsdrabbade under rättsprocessen, och att fler målsägande bör få ett målsägandebiträde eller en stödperson.
– Den misstänkte får ju ofta en advokat redan från början, medan bara en del av de brottsdrabbade får ett målsägandebiträde, säger hon.
Det som skulle förbättra de brottsdrabbades situation mest vore enligt henne att skapa ett system så att man kan kontrollera att de fått information om sina rättigheter, och ges ökade möjligheter att få en stödperson.
– Information skapar trygghet. Men det ska alltid vara en balans mellan målsägande och tilltalad, säger hon.